Det har stormats en del kring Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet av den hatade men tyvärr väldigt förknippade med feminismen, Valerie Solanas. Turteatern bjuder in ungdomar att se den, och sedan ha ett samtal kring kön och könsroller.
Men det lyssnas inte riktigt på det örat. Nu har det stormats så pass mycket att man är orolig för skådespelarnas liv. Jag finner det bedrövligt. Så outhärdligt bedrövligt. Det finns inget som provocerar så mycket som feminism. Och nu har man hittat ett konkret mål. Scum-manifestet! Manifestet som uppmanar att skära upp alla män! Nu ska man uppmana att göra det via teater! Pär Ström jublar. Och resten hakar på. Typiskt feminister liksom. Och nu ska stackars tonårspojkar få gå och se eländet om manshateriet.
Hela den här debatten är ett typiskt symptom på feministhatet. Nu gissar jag bara, men hade det handlat om en man med taskig kvinnosyn (Strindberg)så hade det speglat kulturen. En briljant författare med taskig kvinnosyn. Ingen hade höjt ögonbrynen, eller menat att nu få det vara slut på kvinnohatet. Ingen hade tänkt att det här måste väl ändå alla män stå för i dag. Ingen hade rasat med argumentet att nu vill man minsann uppmana alla män att utrota och misshandla kvinnorna. Nej, det hade varit en kulturspegling. Och ja. Med rätta. För en spegling är en spegling oavsett om personen är en manshatare, kvinnohatare, Hitler eller Moder Teresa.
Så varför kan man inte se med samma ögon på den här uppsättningen? Jo helt enkelt för att man fortfarande tror att feminister hatar män. Det är för att man tror att Turteaterns uppsättning är alla feministers mål, hell, alla feministers manifest. Man tror att alla feminister tillber Solanas-guden. Folk kan uppenbarligen inte ha två tankar i huvudet. Det här skulle kunna bli någonting bra. Om inte varje liten beståndsdel som på ett eller annat sätt måste kokas ner till MANSHAT, skulle det här kunna bli fina samtal av unga människor. Unga människor som säkert har intellektet att förstå att pjäsen inte är en uppmaning av illasinnade feminister att hata män. Det hade i tidningar och debattartiklar kunnat diskuterats om Solanas faktiskt hade något inflytande. Istället är det nu infekterat och som jag ser det, aldrig reparerbart. Istället uppmanas till bojkott och hat. Det är så ironiskt att Solanas våldsamma uppmaningar, bemöts med samma våldsamma uppmaningar. För att det är något spektakulärt med kvinnors våldsaktioner, medan samma våld mot kvinnor är en del av vår kultur, något romantiserat och normaliserat, som Sara Hansson i Tankesmedjan så träffsäkert säger.
Jag skiter fullständigt i Valerie Solanas. Men jag är för den fria kulturen. Och samtalen. Samtal om kön som nu folk vill kväva i sin linda. För att feministerna återigen ska bära hundhuvudet. Det viktiga här är att aldrig få folk att tveka på att feminister är manshatare. Som läser SCUM manifesto varje kväll.