Jag sitter och tittar på regeringens svar till de rödgrönas budgetförslag. Jag märker stor skillnad i retorik. Herrejävlar. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg uttrycker sig på ett sätt jag inte förstår, som kollrar bort mig. När de rödgröna pratade var det lätt för mig att översätta vad de menade. Frågan är, är det här avsiktligt? Att vänsterblocket ska befinna sig på ”de svagas” sida och prata på folkets språk, medan de blåa riktar sig till de som behärskar politikspråket och är väl insatta i Sveriges ekonomi och skattepolitik? Så ytterst tråkigt förutsägbart isåfall.

Min klasskamrat är inne på att granska politikernas språk, både skriftligt och muntligt. Hon menar att det inte ska vara upp till journalister att via medierna översätta byråkratspråket till folket. Det är faktiskt inte demokrati. Speciellt inte om journalister som mellanhand ska ha viljan och förmågan att ge en rättvis och objektiv bild, och som dessutom inte faller för säljhor. Vissa höll inte med henne, utan menade att just journalisters uppgift var att vara en länk till folket och sammanfatta debatterna och besluten. Och ja, självklart är det meningen att vi ska förmedla det. Men det blir väl knappast så att antalet soffliggare minskar ju mer byråkratiskt språk politikerna använder och ju mer journalister enkelriktar nyheter för att det ska gå snabbt och för att locka läsare.