Ingen har väl missat det rosa bandet som stöder forskningen kring bröstcancer. Jag har inget sånt band, jag stödjer ingen forskning trots att jag känner och kände en handfull kvinnor som drabbats. Jag får lite allergiska utslag av denna kommersialisering av rosa bandet.

Däremot blir jag smått galen på de som jämför cancer med cancer. Typ män som blir arga för att inte prostatacancer uppmärksammas lika mycket. Det roliga är att många av dem som gnäller faktiskt inte ens vet att det finns ett blått band för just prostatcancer. Så mycket för den kämparandan.

Det rosa och blå bandet har gjorts till en jämställdhetsfråga och det är tråkigt för det man ska veta är att sjukdomar som drabbar kvinnor inte fått lika mycket forskningsanslag. Och det farliga med denna kommersialisering är att det blir just ett jippo där män tillåts vara arga för att det inte startas galor för dem. Det blir lättköpa argument som att all cancer är hemsk cancer och det kan ju ingen säga emot. Men rosa bandet kan ses som ett statement. Dags att uppmärksamma kvinnors sjukdomar. Dags att uppmärksamma denna diskriminering och det som från början alltid kallats kvinnosjukdomar. De alternativa sjukdomarna. Det har inte slagit över. Det har inte blivit så att män förringas för att det forskas mer på kvinnosjukdomar. Absolut inte.

Man behöver inte stödja rosa bandet. Man behöver inte göra det till en fråga om jämställdhet. Man kan stödja cancerförbundet om man vill. Som man skulle jag nog bli glad om jag slapp rosa bandet-jippot. Typ köp ett läppglans och stöd rosa bandet. Hur äkta känns det? Och det smakar illa i min mun när jag läser om allt detta motstånd till rosa bandet. Det är en fantastisk sak att kvinnor får gå och göra mammografi. Det är absurt att det ska ses som något orättvist att det samlas in pengar till stöd för bröstcancerforskning. Sker denna forskning på någon slags bekostnad av männen? Ja om inte ett blått band funnits, hade den det. Men nu gör det ju det så vad i hela friden handlar detta gnäll om?