Det här tyckte jag var ett jättebra initiativ. Prata om det.

Jag har upprörts i min tysthet angående Julian Assange och alla raljanta kommentarer om kvinnorna som anmälde honom för våldtäkt. Tyst, mest för att det är som att slå huvudet blodigt när man försöker få seriösa diskussioner om definitionen på våldtäkt och vilka som kan bli våldtagna och människors ovilja att se utifrån maktperspektiv. Johanna Koljonen skriver: ”Wikileaks är sajten som hyllar ”whistle blowers” – då tycker man ju att en kvinna vågar anmäla sajtens grundare ska tas på allvar.” Ja exakt. Men som vi redan vet så är människor både dumma, naiva och hycklare. Och då klarar vi aldrig att gå utanför ramarna när det verkligen gäller. Sambandet mellan vad Wikileaks sysslar med, det vill säga granskar MAKTEN och i vilken position Assange sitter på, dvs MAKT, ser inte människor. Makt som den definieras av män är den riktiga makten. Makt som kan utövas av män på kvinnor är fortfarande nån slags pseudodiskussion.  Kvinnor blir aldrig hjältar när de riskerar ALLT. När de väljer att anmäla den populäre. När det dessutom handlar om sex och kvinnan är feminist, ja då har hon bränt sina broar fullständigt. Assange förblir orörd, på gränsen till helgon och martyr. Han omhuldas av ”yttrandefrihetskämparna”. Inget är nytt under solen. Samma gamla strukturer styr. Våldtäkt förblir definitionen på överfallsvåldtäkt med gråtande kuvade kvinnor och blåmärken. Och vi tystnar. Igen.

Men tänk vad underbart det vore om människor såg att makt finns i alla skikt. På alla plan. I stort och smått. Tänk vad vi kunde hålla ihop om människor fattade att det är precis lika viktigt när en kvinna vågar utsätta en maktperson för något som för med sig negativa konsekvenser, som det Wikileaks gör. Tänk om folk fattade vad hon riskerar genom att göra så. Tänk om folk kunde lägga ihop två och två. Tänk om människor fattade vad våldtäkt vad för något. Tänk om människor lyckades se sambandet. Det hela blir så pinsamt när man hyllar Wikileaks men samtidigt tvärsäkert avfärdar anklagelserna mot Assange.

Så det handlar inte om han är skyldig eller ej. Det handlar om att han på grund av sin status friades av folket, trots att ingen visste någonting. Det handlar om ett mönster som återupprepas. Det handlar om vad vi tror att vi vet. Och vi tror att vi vet när vi ser en våldtäktsman.

Makt kan aldrig granskas om inte våldtäkt får definieras. Och makt kan aldrig granskas om man blir nedtystad.

Och framför allt. Makt kan aldrig granskas om inte mikromakt blir synliggjort. Då fortsätter kvinnor hålla käften fastän det inte känns bra. Då får kvinnor skylla sig själva om de inte säger nej precis just då. Och då kan den med makt fortsätta med sina skygglappar, rycka på sina axlar och behålla sin plats på sin höga stol.

Därför är Prataomdet ett mycket bra initiativ.