Nu är det dags att vakna upp på allvar.
På några dagar har tre händelser inträffat som kan kopplas till rasister och nazister.

Det antirasistiska seminariet i torsdags på Kulturhuset i Stockholm stördes av män från Den svenska motståndsrörelsen, så pass att flera lämnade av rädsla.

Kvarnby skola utsattes i onsdags för mordbrand, vilket tyder på att attentatet kommer från nynazister

Läkare utan gränser blev i dag utsatta för rökgranater under deras utställning om Sudan i Stockholm.

Mina vänner, våldet i nazisternas och rasisternas namn börjar bli lite för vanligt nu. De snaggade huvudena är tillbaka och de organiserar sig för attack.
Det är illa nog att vi har ett rasistiskt parti i riksdagen, högerextrema tidningar som får presstöd. Vi har nazister som får alldeles för mycket handlingsutrymme att kränka, förtrycka och skrämma utan att något görs.

Igår intervjuade jag Foujan Rouzbeh, initiativtagare till #hijabuppropet, i samband med denna artikel. För mig blev det väldigt tydligt hur illa det står till. Ett offentlig antirasistiskt evenemang lever man alltid under hotet att det kan förstöras av nazister och rasister. De vet hur de ska göra för att inte bli gripna av polisen. De hänvisar till deras lagliga rätt att vara där, att ordet är fritt och så vidare.

Men deras röster, deras gärningar gör också att de andra tystnar. Och det är vad de vill. Kväva och skrämmas.

Så vad gör vi?

1. Tar och inser att nazisterna är återuppståndna och de räds uppenbarligen inte att agera.

2. Tar och slutar prata om att ”allt tydligen är rasism nu för tiden”. För det är en del av rasisternas och nazisternas masterplan. Att göra rasismen rumsren. Den ska finnas i medierna, processas i våra hjärnor och därefter komma ut som en snygg och nybakad kaka. Fullt normal. Fullt normal att vara rasist. Fundamentalistiskt att vara antirasist eller feminist.

3. Tar och organiserar oss. Emot nazismen och för frihet.