Nu är det dags att vakna upp på allvar.
På några dagar har tre händelser inträffat som kan kopplas till rasister och nazister.
Det antirasistiska seminariet i torsdags på Kulturhuset i Stockholm stördes av män från Den svenska motståndsrörelsen, så pass att flera lämnade av rädsla.
Kvarnby skola utsattes i onsdags för mordbrand, vilket tyder på att attentatet kommer från nynazister
Läkare utan gränser blev i dag utsatta för rökgranater under deras utställning om Sudan i Stockholm.
Mina vänner, våldet i nazisternas och rasisternas namn börjar bli lite för vanligt nu. De snaggade huvudena är tillbaka och de organiserar sig för attack.
Det är illa nog att vi har ett rasistiskt parti i riksdagen, högerextrema tidningar som får presstöd. Vi har nazister som får alldeles för mycket handlingsutrymme att kränka, förtrycka och skrämma utan att något görs.
Igår intervjuade jag Foujan Rouzbeh, initiativtagare till #hijabuppropet, i samband med denna artikel. För mig blev det väldigt tydligt hur illa det står till. Ett offentlig antirasistiskt evenemang lever man alltid under hotet att det kan förstöras av nazister och rasister. De vet hur de ska göra för att inte bli gripna av polisen. De hänvisar till deras lagliga rätt att vara där, att ordet är fritt och så vidare.
Men deras röster, deras gärningar gör också att de andra tystnar. Och det är vad de vill. Kväva och skrämmas.
Så vad gör vi?
1. Tar och inser att nazisterna är återuppståndna och de räds uppenbarligen inte att agera.
2. Tar och slutar prata om att ”allt tydligen är rasism nu för tiden”. För det är en del av rasisternas och nazisternas masterplan. Att göra rasismen rumsren. Den ska finnas i medierna, processas i våra hjärnor och därefter komma ut som en snygg och nybakad kaka. Fullt normal. Fullt normal att vara rasist. Fundamentalistiskt att vara antirasist eller feminist.
3. Tar och organiserar oss. Emot nazismen och för frihet.
Sten skriver:
Visst måste vi inse att det finns nazister och att de inte är rädda för att agera.
Helt nytt är dock inte detta.
Redan på 80- och 90-talen hade vi skinheads och BSS (ur vilka SD föddes).
Dagens nassar är naturligtvis väldigt obehagliga när de agerar som i de all du nämner i inlägget här.
Hotfullt, aggressivt och med förtäckta hot.
Det riktigt otäcka, tycker jag, är dock hur de bidrar till att flytta gränserna.
Bredvid grupper som Svenska motståndsrörelsen ser ju SD ut att vara toleranta, medmänskliga och icke främlingsfientliga.
Grupper som dessa bidrar med andra ord till att göra SD rumsrena i många människors ögon,och DET skrämmer mig!
Ja, vi måste på något sätt ”organisera oss”, men frågan är hur man ska göra för att motarbeta dem.
Ett stort problem är att hur många argument och fakta man än lägger fram så tas det inte emot av de som först och främst skulle behöva ta till sig av det.