De som följt mig ett tag vet att jag i flera år haft problem med nacken, jag hr klagat och gnällt i bloggen om alla utredningar och behandlingar som gjorts men som hjälpt föga.

Jag tänker fortsätta gnälla. Det är värre igen. Jag går med huvudvärk varje dag, ibland vill jag gå omkring med nackkrage för att min nacke känns så svag, alldeles för svag för att bära upp huvudet. Från skuldrorna och upp i nackrosetterna (som sitter i huvet) har jag många, hårda, stora knutor som blir värre om jag anstänger skulderpartiet fysiskt. På höger sida av kotpelaren i nacken sitter en stor knöl som skrämmer mig. Hur mycket jag än trycker på den, försvinner den inte. Vad är det?

Jag har blivit håröm. Får ont i huvudet när jag ska schamponera håret, när jag sätter upp det i en tofs. Jag får ont när jag ligger på ett visst sätt, hela nacken blir stel om jag sitter fel. Tränar jag får jag ont. Tränar jag inte får jag ont. Min sjukgymnast kommer inte fram till några tillfredsställande svar, hon frågar ut mig om när och var det gör ont, ber mig att tänka på hållningen, gav mig laserbehandling som inte hjälpte. Inget händer. Jag har slutat gå hos henne och det är kanske dumt. Men jag orkar inte sitta där på en stol och svara på frågor jag redan svarat på, när inget händer, när inga ordentliga utredningar görs.

Och det värsta är att alla säger olika. En naprapat knäcker ryggen och nacken och ger mig frist ett tag, en sjukgymnast hävdar träning. Doktorer föreslår piller. Jag är i desperat behov av massage, men jag har inte råd att betala 400 spänn i veckan för massage, det går inte. Jag vill bli utredd, men det kräver också pengar. Specialisthjälp. Jag klarar inte av det här på egen hand. Alla säger olika, inget jag gör hjälper. Jag är rädd för att min nacke är pajad för evigt. Och jag vill inte leva med kronisk värk. I sommar ska jag jobba som personlig assistent åt mannen jag jobbade åt förut. Det är jättetungt. Jag blev ju sjukskriven från det jobbet för att nacken tog stryk. Jag vet inte om jag klarar av en hel sommar hos honom.

Jag tror ingen heller riktigt förstår vidden av smärtan. När det var som värst för tre år sen, trodde folk att det var psykologiskt, alternativt att lite värk får man leva med. Till och med min sjukgymnast verkar misstro mig lite då hennes behandlingar är så lama.

Jag vill veta vad som är fel, jag vill utredas, jag vill botas och slippa tänka på nacken, nacken, nacken hela jävla tiden. Jag vill inte få ont så fort jag tuggar, så fort jag sätter upp en hårtofs eller råkar sitta lite fel. Men jag vet inte vart jag ska börja. Allt kostar tid och pengar och någon som faktiskt vet vad den håller på med.