Kajsa ställer sig med jämna mellanrum och pekar mot vår (ljusa och luftiga) hall och säger ”Läskig gubbe!”. Imorse hade hon rusat in till Herr Kurry i sängen och utropat ”Läskigt spöke!”
Gives me the creeps.
31 måndag Maj 2010
Posted Bebis, Personligt
inKajsa ställer sig med jämna mellanrum och pekar mot vår (ljusa och luftiga) hall och säger ”Läskig gubbe!”. Imorse hade hon rusat in till Herr Kurry i sängen och utropat ”Läskigt spöke!”
Gives me the creeps.
30 söndag Maj 2010
Posted Feminism, Personligt
inJag vill starta en webbtidning. (Eller egentligen en papperstidning, men jag tror inte den skulle överleva. Jag tror inte webbtidningar överlever så länge heller om de inte är väldigt okontroversiella, tyvärr) En tidning med klart feministisk agenda, men utan pekpinnar om vilken feministisk retorik som får gälla. Tidningen ska varken innehålla mode eller Dagens outfit eller skvaller av den enkla anledningen att jag tycker det är tråkigt. (Däremot får man gärna ta upp bristen på coola mammakläder. Slutar man vara cool så fort man blivit befruktad?) Den ska blanda seriösa artiklar med lättsamhet. Den ska bland annat behandla tabun. Tidningen ska inte ha en tydlig politisk färg, men den ska absolut inte vara politiskt objektiv. Allt ska utgå ifrån vad skribenten har för ställning och därför blir en blandning av politiska ståndpunkter mycket intressantare. Det får inte bli för oliktänkande, för då blir det för spretigt, men är utgångspunkten feminism eller genustänk så utgår den i alla fall från ett tema.
Tidningen ska över huvud taget inte rikta sig till en speciell grupp eller ett visst tyckande beroende på vilken social status man har eller vart man bor. Tidningen ska rikta sig till både kvinnor och män, och den får gärna ha attityd som den fantastiska tidningen Darling hade. Inget Du får vara precis som du är, för att på nästa sida berätta om senaste trenderna.
Tidningen ska ha högt i tak, även om jag undanbeder antifeminism och det allmänna skuldbeläggandet om att kvinnor egentligen besitter all makt från ekonomisk till sexuell sådan. Tidningen ska inte rikta sig till kids, och ska därför inte innehålla moralkakor om att inte bli för full eller att ta det lugnt med sexandet.
Jag tror det skulle bli bra. Jag vet så många bra feminister och skribenter.
25 tisdag Maj 2010
Posted Gnäll, Jämställdhet, Samhälle
inJag har tjatat om det här förut, men jag måste göra det igen. Är bara så frustrerad.
Det finns en jävligt tydlig dikotomi mellan storstad och landsbygd. Alternativt storstad och förort. Jag märker ett klart förakt bland exempelvis mina klasskompisar, som uttrycker det bredaste förakt mot landsbygd som automatiskt blir ”landet” eller ”håla”. Samma människor gastar om felet i marknadshyror, med argumentet att det är fel att lägenheter i attraktiva områden blir dyrare och därmed ökar segregeringen bland människor (jag är också emot marknadshyror). Ja men uppenbarligen spelar det ju roll vart man bor. Uppenbarligen gör man skillnad på folk och folk. Samma människor talar varmt om att man måste upptäcka världen och ge sig ut. Men uppenbarligen finns ingen värld utanför storstaden. Utanför det riktiga livet. Man kan komma och gästspela på olika platser, men det riktiga livet är alltid storstaden. Det är enligt mig exakt samma inskränkthet som den man föraktar hos landsortsbor. Tidningar och magasin späder på normen. Storstaden och helst Stockholm är alltid centralplatsen. Där bor de riktiga människorna.
Jag hör nästan dagligen nedvärderande ord om landsortsmänniskor som inavlade outbildade, ojämställda white trash-folk. Och jag blir så less på hyckleriet. Och visst har jag hört samma nedlåtande ton av landsortsbor. Så nedlåtande att man blir mörkrädd. I Stockholm bor karriärsfaschister och i Stockholm blir man rånad. Främst i norra delen av Sverige verkar det finnas en tradition av att förakta främst stockholmare. Där familjelivet är det riktiga livet. Där kvinnoförnedrande skämt att de riktiga skämten. Något som är ohyggligt inskränkt och löjligt, främst eftersom många sätter prestige i att vara sviniga, epa-traktor och ölmageälskare. Men i storstäderna sätter man å andra sidan prestige i att vara modern och tolerant. Och däri ligger hyckleriet.
Det spelar stor roll vart i Stockholm man bor också. Även om man tjatar om de rikare delarna av stan som något förjävligt, kritiserar man inte alls på samma sätt det märkliga i att det bara kan skilja några kilometer från olika samhällsklasser och människotyper. Mullemys-var-unik-precis-som-alla-andra-söder vs pälsjackeöstermalm, exempelvis. Varför finns ingen debatt om det typiska klasstänket i en så modern stad som Stockholm? Varför är det så jävla ok att förakta det som man aldrig själv varit en del av, samtidigt som man väljer att inte se det man är en del av och skaffar sig snygga högskolepoäng om människors lika värde? För visst ligger det tradition och uppfostran i oliktänkade på landsbygd-storstad. Det måste härstamma från något. Och min gissning är att det är i industrialiseringen och inflyttningen till städerna i början på 1900-talet. När det skapades ett uppror från arbetarna som kände sig utanför samhället, som var en böld som var besvärande och pinsam och inte kunde föra sig i de nya fina hygieniska och nyktra kretsarna. När de reste sig och tvingade människor att erkänna dem som lika värda. Jag tror den stoltheten finns kvar hos de så kallade arbetarna. En stolthet sprungen ur ett mindervärdeskomplex och den ständiga kämpandet för att hävda sig och sin rätt. Och jag tror det tänket finns kvar i hela svenska folket, fast man förnyat sig och antagit bättre värderingar om allas lika värde. Men grundtänket finns kvar. De sociala grupperna finns kvar. Det finns arbetare i både städer och på landsbygden, men de som bor utanför städerna har allra minst status. Och det finns en ovilja eller ett slags förnekande i att vilja ändra på det. Bortsett från små gröna vågor där det blir modernt att ge sig ut i de röda stugorna och odla morötter och ta det lugnt. Och även där blir skillnaden stor. För följer man trenden ska man vara en fullfjädrad hippie. Inget jag-har-en-mac-och-fulltecknad-almanacka-men-bor-ändå-i-en-röd-stuga. Det är mer Jag-kör-eco-fullt-ut-och-har-inget-rinnande-vatten. Så oavsett trender så finns tänket kvar: en landsbygdsbo skiljer sig från en stadsbo.
(Jag ska tillägga att jag inte på något sätt föraktar storstadsbor eller storstaden överlag. Jag är förtjust i Stockholm, jag gillar att befinna mig där. Jag hyser inget allmänt förakt mot stadsbor bara för att de är stadsbor. Jag skulle kunna skriva en text om föraktet från landsbygdsbor också, tro mig. Och jag menar inte att dra alla över samma kam. Men i generella termer och utifrån vad jag själv upplevt vill jag beskriva det så här, för det är något jag känt av den tiden jag pluggat i Stockholm.)
Landsortsbor är marginaliserade. Ingenting utgår ifrån landsbygden. Ingenting är normerande på landsbygden. Trivs man där klumpas man automatiskt ihop med det allmänna landsortspatrasket. Pengar satsas inte på för att få folk att flytta från storstaden. Eller på att bygga ut kollektivtrafik. Eller på allmänna nöjen för unga. Landsortsbor är marginaliserade och sluta förneka det, storstadsbor.
23 söndag Maj 2010
Posted Feminism
inFör några veckor sedan var jag och såg Lady Gaga i Globen. Det var fantastiskt, spektakulärt och påkostat. Det hade känts ännu mer fantastiskt om vi hade haft bättre platser, men men.
I alla fall. Lady Gaga är intressant, även om musikgenren hon representerar är ganska tråkig. Hon framstår för många som mer eller mindre galen, eller som 2000-talets Madonna. Jag läser om henne på nätet och diskussionerna huruvida hon är feminist eller inte. Bland annat här hittade jag en intressant artikel, på vilken jag försöker göra mig en uppfattning om henne och samtidigt översätta andemeningen i vad som står där. I en intervju har hon sagt: ”You see if I was a guy and I was sitting here with a cigarette in my hand, grabbing my crotch, talking about how I make music because I love fast cars and fucking girls, you’d call me a rock star. But when I [sing about sex] in my music and videos, because I’m a female, because I make pop music, you are judgmental and you say that it is distracting. I’m just a rock star.”
För att sedan på frågan om hon är feminist svara: ”I’m not a feminist. I hail men, I love men, I celebrate American male culture– beer, bars, and muscle cars.”
Lady Gaga sätter som många andra likhetstecken mellan feminist och manshatare, vilket borde få mig att dra öronen åt mig. Men saken är väl den att för mig är Lady Gaga en feminist i dess sanna form oavsett hur rädd hon själv är för ordet feminist. Hon uttrycker kvinnlig sexualitet, men hon objektifierar den inte. Hon är avklädd, men hon speglar sig själv och inte det manliga ögat, det vill säga hon står inte och juckar mot en påle. Hon visar att även kvinnor får vara galna och göra vad de vill, för att de kan. Och jag kommer på mig själv med att som med alla andra kvinnliga ikoner, dissekera dem för att få ett sammanhängande mönster. När hela grejen med Gaga faktiskt är att hon gör sin grej, skitsamma om det inte följer ett politiskt mönster eller inte går hand i hand med vad kvinnor ska säga för att bli upptagna i den fina, medvetna kretsen, är inte det en feministikon så säg? Manliga artister får, precis som hon säger, göra vad de vill, det är rock. Kvinnliga artister blir synade i sömmarna för att de är avklädda eller sjunger om sex. Och att kritisera en kvinnlig artist för att vara avklädd och indirekt mena att det är ofeministiskt, det luktar ju lite Kvinnor har ingen egen sexualitet – den måste gå via mannen. Eller Avklädd kvinna är en dålig kvinna.
Jag vet egentligen för lite om Lady Gaga för att uttala mig. Kanske är hon på tok för kommersiell och därmed falsk för att kunna bestå som förebild eller ikon. Kanske är det alldeles för enkelt att i dag prata om att bejaka kvinnors sexualitet och att kvinnor ska ta för sig, men faktiskt inte mena så mycket med det egentligen. Men jag vet att Lady Gaga kämpar mycket för queer, säkert sex och att våga definiera sig sig själv och sin egen sexualitet, genom texter och videos (se bad romance som handlar om kvinnors exploatering i musikbranschen.)
Sen kan man ju alltid kritisera just hennes avkläddhet eftersom vi vet att det är vad som säljer. Jag undrar också lite över om hon är en smart förebild för kidsen som lyssnar och tittar på henne och kanske inte förstår vad det är hon många gånger försöker förmedla, utan bara ser det hon gör. Det är där jag blir kluven, då hon å ena sidan känns egen, men å andra sidan på tok för mycket världskändis för att vara trovärdig. Men jag tror jag står på hennes sida ändå, just för att hon verkar brinna för något och för att hon har en agenda. Och för att hon vågar vara outraegous och spektakulär.
Så nu ska jag lägga av med de fasonerna och fortsätta gilla Lady Gaga för att hon säger det hon säger, för att hon gör det hon gör och för att hon bjöd på en underbar show i Stockholm.
Eller hur Christine?
19 onsdag Maj 2010
Posted Uncategorized
inKan någon förklara för en oupplyst?
I dag beslutade riksdagen att avskaffa den allmänna värnplikten och ersätta den med en frivillig grundutbildning på tre månader. Det motsätter sig de rödgröna. De vill alltså ha kvar värnplikten. Jag trodde vänstern var emot försvaret? De luddiga talen fattar jag ingenting av, snappar upp att de säger något om icke genomarbetad plan och osäkra arbeten som ingen kommer söka när vi går mot en högkonjunktur. Men vad är bakgrunden? Varför är vänstern emot? De vill ju inte ha NATO, men gärna FN-soldater. De vill ha kvar värnplikten…av vilken anledning? Ge mig ett svar på lekmannaspråk, tack.
13 torsdag Maj 2010
Ja det är så bra att det borde vara obligatorisk läsning för alla journalister och blivande journalister. Och för alla andra. Yttrandefrihet kan inte vara yttrandefrihet om bara vissa ges makten ha omfamna den. Detta med tanke på Magnus Betnérs text, där han skriver att alla har sin fulla rätt att provocera i yttrandefrihetens namn, och vi ska skydda den som gör det. Men det gör vi absolut inte. Lars Vilks ges utrymme för att han säkert för många ger uttryck för vad många anser om islam. Ha lite humor liksom. Bli inte så arga. Get over it. När de blir arga på så där icke svenskt manér himlar vi med ögonen och tycker att vi fått vatten på vår kvarn. Dom ÄR verkligen fundamentalister ”dom där” och så buntar vi ihop dem till ”de andra” och kramar om Lars Vilks för att han är så modig. När grupper med mindre tolkningsföreträde (än ni vet, medelålders vit…) uttrycker sig så är det inte rätt. Burkan är ett jävligt bra exempel. Religionsfrihet och yttrandefrihet väger inte tungt i den frågan.
Så heller inte när det gäller SD. För hur islamofobiska vi än är, så är det på tok för politiskt inkorrekt att ge Sverigedemokraterna ens rättighet att uttala sig ordentligt. Och jag är övertygad om att ju mindre makt vi tillskriver dem, desto mer makt får de gratis. Om vi ska skydda Vilks från förföljelser och mordhot, borde vi verkligen inte skydda SD på samma sätt? Jag vågar inte heller yttra mig om dem, jag vågar inte heller stå bakom deras lagliga rätt att uttrycka sig. Men det Mymlan skriver är så huvudet på spiken att även jag vågar kravla mig upp på den där barrikaderna om hon gör det.
Om Lars Vilks ges full förståelse och oändligt utrymme att provocera, ska vi fan kunna skydda Sverigedemokraternas rätt att uttrycka sina åsikter och då ska muslimska kvinnor få bära helslöjat om de vill. Sluta hyckla.
10 måndag Maj 2010
Jag sitter och tittar på regeringens svar till de rödgrönas budgetförslag. Jag märker stor skillnad i retorik. Herrejävlar. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg uttrycker sig på ett sätt jag inte förstår, som kollrar bort mig. När de rödgröna pratade var det lätt för mig att översätta vad de menade. Frågan är, är det här avsiktligt? Att vänsterblocket ska befinna sig på ”de svagas” sida och prata på folkets språk, medan de blåa riktar sig till de som behärskar politikspråket och är väl insatta i Sveriges ekonomi och skattepolitik? Så ytterst tråkigt förutsägbart isåfall.
Min klasskamrat är inne på att granska politikernas språk, både skriftligt och muntligt. Hon menar att det inte ska vara upp till journalister att via medierna översätta byråkratspråket till folket. Det är faktiskt inte demokrati. Speciellt inte om journalister som mellanhand ska ha viljan och förmågan att ge en rättvis och objektiv bild, och som dessutom inte faller för säljhor. Vissa höll inte med henne, utan menade att just journalisters uppgift var att vara en länk till folket och sammanfatta debatterna och besluten. Och ja, självklart är det meningen att vi ska förmedla det. Men det blir väl knappast så att antalet soffliggare minskar ju mer byråkratiskt språk politikerna använder och ju mer journalister enkelriktar nyheter för att det ska gå snabbt och för att locka läsare.
09 söndag Maj 2010
Posted Bebis, Personligt
inJag kör helt enkelt på min ohippa image fullt ut och satsar på att bli tvåbarnsmor vid en ålder av 25. I november kommer bebis nummer två. Det känns bra. Illamåendet är borta och är ersatt av en nästintill klaustrofobisk trötthet. Alltid trött, alltid redo att sova, aldrig sugen på att prestera. Dessutom kommer barnet mitt i en termin. Inte det mest ultimata.
Men det löser sig nog. Grattis till oss va?
06 torsdag Maj 2010
Posted Uncategorized
inSilvias replik vid sin förlovning med Kungen: ”If you love someone it doesnt matter if he is a director, a president of a company, or a king.”
06 torsdag Maj 2010
Posted Samhälle
inFör en gångs skull håller jag med Fotbollsfrun. Elitpack är den värsta sortens pack. Och nu tror man alltså att ett antal högskolepoäng utesluter oseriösa killar och otrevliga sexinviter. Det luktar lite gammaldags borgerligheten är alltid lite bättre än arbetarna.
Men vad fan, elitpack kan elitpack ha.
03 måndag Maj 2010
Posted Samhälle
inJag håller verkligen med. När en enligt samhället normal person begår självmord brukar det låta att samhället har brustit. Ingen normal människa ska behöva begå självmord. Så låter det aldrig när en handikappad person inte vill leva längre. Då är det förståeligt.
I gymnasiet sa min lärare till oss att vi höll väl med om att självmord är egoistiskt. Tänk på de ont anande anhöriga, tänk på att det alltid finns hjälp. Jag har ofta tänkt på det hon sa och jag kan inte för mitt liv förstå vad hon menade. Är självmord egoism så är de anhörigas ilska över självmordet ännu mer egoism. Är en ”normal” persons självmord egoistiskt är den förstående synen på självmord och dödshjälp för handikappade väldigt mycket mer egoistiskt.