Jag har totalt tappat skrivlusten. Av olika anledningar. Kanske är det så att skrivbehovet tillgodoses i skolan. Vi skriver hela tiden. Senaste uppgiften var en krönika. Jag kan publicera den här. Den är sur och bitterfittig och onyanserad och värdig en kvällstidning. Dessutom hade vi bara ett visst antal tecken att gå på, vilket gjorde att jag inte kunde skriva hälften av allt jag ville skriva. Men va fan. Varsågoda:

När mammorna provocerar

Birgitta Ohlsson (FP) utsågs till EU-minister i början av februari. Det faller inte alla på läppen. Orsak? Hon är gravid. Därför är hon också allmängiltig, föremål för moralpanik och klapp på huvudet. En gravid kvinna på den manliga arenan? Nej tack!

 Det är något med gravida kvinnor som engagerar. Som får människor att höja varnande fingrar och goda ge råd på vägen. Generation efter generation ser sin skyldighet att tala om för de blivande mammorna hur de ska agera. En kvinna på smällen är symbolen på att naturen fungerar som den ska. En trygghet att luta sig tillbaka på när resten av världen förändras. Självklart uppstår då förvirring när en gravid kvinna får för sig att inte stanna inom hemmets fyra väggar för att klappa på sin växande mage. Mamma + karriär är lika med felaktig ekvation.

Hanne Kjöller, ledarskribent på DN påpekar att Ohlsson kan drabbas av hormoner som kan ge problem med att lämna ifrån sig barnet. Kjell Eldensjö (KD) menar att hans fru minsann aldrig skulle ta jobbet om hon var gravid. Liknande debatter ser man inte när blivande eller nyblivna pappor bänkar sig vid ett blankpolerat skrivbord på en hög post. Men faderskap är kanske onaturligt?

Det är ok att tycka vad man vill om Ohlssons graviditet, det är trots allt vad yttrandefrihet handlar om. Det är ok att vara kritisk mot en minister, det är vad demokrati handlar om. Men newsflash: 70 procent av EU-parlamentarikerna är män. Det säger något om att kvinnornas makt inte är en norm. Ohlssons hjärtefrågor är frihet, demokrati och mänskliga rättigheter och jämställdhet. Hon strider för hbt-frågor och vågar: hon gick emot partilinjen när FRA drevs igenom. Ohlsson behövs i EU. Är hon verkligen värd kritik som enbart grundar sig på att hon ska ha en bebis? Är inte det här ett tydligt tecken på att vi faktiskt inte kan se en kvinnas kapacitet bortom mammarollen? Kvinnorna behövs i EU.

Varför var hon betrodd att bli minister, om vi inte tror att hon kan fatta rätt beslut ens om sig själv? Vad hände med jämställdheten som vi annars är så stolta över i Sverige? Hyckleri är bara förnamnet.

Jag är mamma sen två år tillbaka. Jag har förmågan att kombinera blöjbyten med plugg, vänner och egna intressen. Jag är inte bara en mamma. Sådan är verkligheten för de flesta av oss. Vi vill inte definieras enbart utifrån vår mammaroll. Ändå är de illvilliga gamarna där så fort vi inte agerar enligt mamma-mallen. Med kladdiga händer, varnande pekfingrar, missunnsamma munnar och reaktionära tal förpassar de oss till en hörna för allmän beskådan. Tar vi ett steg utanför blir vi belagda med skuld.

Det, mina vänner är politik. Just därför behövs Birgitta Ohlsson mer än någonsin i EU.