Jag ägnade mig en stund åt Dagens riksdagsdebatt om hälso- och sjukvård till personer som vistas utan tillstånd i Sverige. Björn Söder (SD) är i sitt esse. Han inleder sitt anförande med att proklamera att det i dag är en skammens dag, då en ny lag ska ge alla människor rätt till vård. Björn Söder vill inte att de så kallade illegala flyktingar ska ha rätt till sådan. Han kallar dem istället för ”kriminella utlänningar”, som vissa inte ens ”bemödar sig med att söka asyl”

Andra oneliners signerat Björn Söder som att att kalla Miljöpartiet för ett extremistparti, borde få mig att lägga mig på golvet i skrattkonvulsioner. Om det inte vore så att jag vet att det finns så många som håller med honom. Som menar att invandrare är kriminella, kommer hit för att det är…kul? Som verkar tro att människor som flyr från krig egentligen sysslar med en liten backpacker-resa, och hoppas på att likt USA:s green card-system få bo i landet Sverige. För att de vill. Inte för att de måste.

Björn Söder säger att andra politiska partier använder sig av retoriken ”Det är synd om de illegala invandrarna.” Björn Söder tycker inte att det är det. Björn Söder tycker att man ska vara saklig. Flyktingarna ska få rätt till akutvård tycker han (eloge till Söder för att du inte vill neka flyktingar sina mest grundläggande mänskliga rättigheter) men inte mycket mer än så. För i helvete heller att han ställer upp på att tillåta ett multikulturellt samhälle.

Björn Söder tycker att SD för en rättvis politik. Han menar att det inte är rättvist att illegala flyktingar får gratis sjukvård. Tvärtom, de får privilegier. De ska tydligen vårdas på bekostnad av våra stackars gamla människor som nu inte får råd med sin egen medicin. Hur var det nu med retoriken om att tycka synd?

Att mena att människor utan rätt till Sveriges skyddsnät skulle vara priviligierade är vad jag skulle kalla världsfrånvänt. Det Björn Söder och SD sysslar med är någon slags förvrängd klassanalys. De tar en grupp människor och ställer dem mot en annan, och påpekar sedan orättvisorna som uppstår hos den ena gruppen. I det här fallet ställer de svenska pensionärer som har all rätt till det svenska systemen och skyddsnäten, mot illegala flyktingar som inte har rätt till någonting. Och det värsta är att den sortens retorik går hem, trots att det är direkt felaktigt och ett fult knep att ställa grupper som har väldigt lite med varandra att göra, mot varandra.

”Vi för en rättvis politik mot dem som sköter sig”, säger Björn Söder.  Och lite det är väl vad som definierar SD:s retorik. Förutsättningar, härkomst, bakgrund spelar ingen roll. Flyr du från ett land har du helt enkelt inte skött dig. Du har inte haft den goda smaken att stanna kvar i det land där du har ditt ursprung. Du har haft den dåliga smaken att bli nekad asyl. Du som inte har rätt till någonting ska inte komma och parasitera på våra stackars gamla. En rättvis politik är att ha en distinkt linje mellan ”vi och dom”. Individen är skyldig orättvisa system. Speciellt individer som inte är av svensk härkomst.

Att politiker lyckas med att förvränga människors hjärnor på det här sättet är skrämmande. När det är meningen att vi i kriser ska sluta upp och bli enade, vill SD istället ställa oss mot varandra, bilda ett vi och dom och göra den ena gruppen till syndabockar. I SD:s fall är de människor som är mest utsatta de som alltid blir syndabockarna. Och det är nog det fulaste, mest ohederliga och avskyvärda skamgreppet på Sverige.