Jag är beredd på att kallas naiv. Men ingen ska åtminstone beskylla mig för att att inte tänka med hjärtat. För det är vad mänskligheten måste göra nu om vi ska kunna se oss själva i ögonen. Om vi ska kunna se våra barn i ögonen. Att tänka med hjärnan i alla avseenden gör oss till robotar.

Jag talar om det förhatliga och inhumana Reva-projektet, som går ut på att gränspolisen ska ha rätt att kolla personer som misstänks vara papperslösa. De mest utsatta personerna i det här landet, tvingas gå ytterligare under jorden. Personer som i dag inte ens har rätt till Sveriges mest grundläggande skyddsnät – vården, får ytterligare en börda att bära. Personer som i dag blir utnyttjade å det grövsta av svenskar, blir ytterligare offer för ett system de inte ha skuld i. De flyr från ett krigshärjat land, söker medmänsklighet – möts av ett land som använder ett system som ger dem skuld, dvs de blir kallade för illegala invandrare.

Och så nu det här. Hur långt kan vi pressa det redan ruttna systemet i Sverige vad gäller papperslösa? Hur robotliknande ska lagens män och kvinnor bli innan vi kommer till insikten om att vi handlar med människor? Varför betyder inte hjärtat någonting i de här frågorna?

Vi har redan exempel på svenskar som blivit stoppade av polisen på grund av sitt utseende. Reva står för rättsäkert och effektivt verkställighetsarbete. Vi kan med facit i hand säga att systemet är extremt godtyckligt. Det baseras inte på grundläggande misstankar, det baseras på en persons hudfärg. Redan där har det spruckit. Ändå ligger Reva bara i uppstarten.

Högervindarna gör oss till marionetter. Vi lär oss att allt kan köpas, att människor går att handla med, att allt har ett pris. Offer blir de som redan har förlorat allt.