Vi var ganska många som tittade på Uppdrag granskning igår. Näthatet, hatet mot kvinnorna.  Anna Hedenmo som varit utsatt för hatet, projicerat på både henne och hennes barn, sa att hatet är ett steg bakåt för kvinnlig frigörelse. Och det gick liksom in i hjärtat på mig. För det är tyvärr så det är. Kvinnor som debatterar i det offentliga rummet, blir nedtryckta av män. Och det har aldrig varit så tydligt som nu. Det finns där rakt framför oss.

Givetvis fanns det dem som inte tog avsnittet på allvar. Vadå, det finns ju även kvinnor som hatar. Varför göra den där könsuppdelningen? Och sådant resonemang gör mig så matt. Jag är inte den som gör onödiga generaliseringar mellan kvinnor och män. Men ibland är det befogat. Som kvinnorna själva säger, den absoluta majoriteten av hatarna är män. Och hatet riktar sig mot kvinnans kön, mot hennes sexualitet. Hon hotas bli våldtagen, hon är en slyna, ett luder, och så vidare. Hat mot kvinnor ser annorlunda ut än hat mot män. Och det är viktigt att inte blanda bort de korten, i viljan att se kvinnor och män som individer. Det är tvärtom livsfarligt, för det hotar att trivialisera det som kvinnor alltid fått kämpa mot: hatet mot kvinnan för att hon är kvinna.

Och ni ska veta en sak. Hatet mot kvinnorna har blivit värre. Reaktionära strömningar har gjort det svårare för kvinnor att leva och verka i den här världen. Kvinnornas mänskliga rättigheter har blivit för jobbigt, en börda för resten av världen. Våldtagen får du väl räkna med om du går ensam på stan? Abort? Knappast, du dödar ett liv! Din man misshandlar dig? Ja, förmodligen för att du krävde för mycket. Kvinnor som sticker upp ska tryckas ner. Och vi ser strukturerna överallt.

Så vad gör vi? Som det ser ut nu får hatarna breda ut sig i kommentarsfälten på blogginlägg och debattinlägg. De som ryggar tillbaka väljer att stänga ner. Vill inte titta vill inte se. Jag är en av dem. Jag orkar inte. Jag går in i en egen bubbla, vänder mig till dem som tycker som jag. Går med i grupper som vill vad jag vill. Och så ha vi vårt skyttegravskrig. Jag tror vi måste göra som Mymlan uppmanar. Ta striden där den är. Visa vad du tycker. Beblanda dig med trollen, idioterna, hatarna. Kanske spricker trollen, kanske inte. Men vi måste ju försöka? Det handlar om hatet och föraktet mot hälften av Sveriges befolkning och i förlängningen hälften av världens befolkning. Och framtiden.