Det här håller jag verkligen med om. Tids nog får de veta. Hur står det till med pedagogiken egentligen? Man får inte prata om stackars isbjörnar som inte har någonstans att bo, med syftet att få dem att tänka på miljön. Har lärarna glömt hur det är att vara barn? Hur lätt det är att ta på sig skulden för vad som helst, och hur lätt det är att ge dem djup ångest. Hur lätt det är för barn att tro att allt är deras fel.

Jag är ärligt talat ganska oroad för hur barnen som växer upp nu kommer att må. Överallt får de höra om klimathotet, om alla katastrofer och om all miljöförstöring. De får höra hur viktigt det är att tänka på miljön, miljön, miljön för annars går det åt helvete. Så småningom kommer de lägga ihop två och två och förstå att de som individer inte kan göra ett skit åt klimathotet, hur mycket de än pantar burkar och släcker lampor. Att det är så mycket mer komplext än så. Att det finns en hel värld där utanför som inte tycker det där med miljön är så viktigt. Vad händer med dem då?

Nu tycker jag också att det är viktigt att få in miljötänk hos barn och att de lär sig att det är bra att återvinna och köpa ekologiskt.  Men man får under inga omständigheter lägga fram det som ett hot och prata om stackars isbjörnar. Det handlar inte om att göra dem världsfrånvända eller linda in dem i bomull. Men man får inte ge dem indirekt skuld eller ångest för sådant som varken är deras fel eller som de kan göra något åt. Och barn är idealister. Det finns väl inte många ungar som inte önskar sig fred på jorden. Det är ju inte dom som önskar att isarna ska smälta.

Att använda sig av isbjörnar som ett hot, tycker jag är att ge dem noll framtidshopp. Och då har vi ju liksom försatt oss ännu mer i skiten, med tanke på att de är dom som ska ta över efter oss.