För en vecka sen:

Jag: Jaha, ska vi vara lite gulliga mot varann på Alla hjärtans dag.
Han: Okej.

Igår:

Han: Jaha har du köpt nåt gulligt till mig nu då.
Jag:  Jag har väl inte haft tid att ränna i nån affär i dag. Du då? Har du köpt nåt till mig?
Han: Meh. Jag har jobbat hela dan. Hur ska jag ha haft tid med det?

Idag:

Han: Men vi struntar väl i att köpa nåt till varann.
Jag: JAG tänker minsann bege mig till affären och köpa nåt till dig.
Tänker en stund.
Jag: Eller nej förresten, det skiter jag i.
Han: Men vad fan, jag vill ha!
Jag: Ja men om inte jag får nåt då så vill inte jag köpa nåt till dig!

Men så åkte jag till affären och kom hem med choklad. Skrev ”Jag älskar dej” på ett kort. Han påpekade att jag stavat fel, bjöd mig på en choklad och gick till jobbet. Kvar sitter jag och väntar med spänning på om han kommer hem med en chokladbit från automaten på hans jobb. Det är tur att vi lyckats hålla romantiken vid liv efter åtta år tillsammans.