Jag läste Bitterfittan av Maria Sveland för några år sen. Något övertydlig, men med många poänger om kärnfamiljen och ojämställdheten som verkar komma på köpet.

Hanne Kjöller har skrivit en obeskrivligt dålig krönika om Sveland apropå programmet Provokatörerna, där hon berättar om debatten efteråt. Kjöller sällar sig till ”Sluta gnäll”-skaran, den skaran som springer förbi problematiseringar om strukturer och könsroller, i sin iver att framhålla vikten av att ha makt över sitt eget liv.

Jag fattar inte. Om vi inte får diskutera den mest framstående men också problematiska formationen kärnfamiljen, vad fan ska vi då göra? Är det meningen att vissa saker inte ska utvecklas, förändras? Om varje kommentar om kärnfamiljen bemöts med raljanta ”Men lev inte i en då!” så tycker jag det är det yttersta beviset på att man inte vill att kärnfamiljen ska moderniseras, utvecklas. Att Kjöller har mage att säga att feminism är lika med determinism, gör det hela bara till en enda parodi. Kärnfamiljen får inte kritiseras, men feminismen är stagnerad?

Jag är feminist. Jag lever i en kärnfamilj. Jag är medveten om varenda liten ojämställdhet och det gör mig fruktansvärt nedstämd ibland. Men till skillnad från Kjöller förnekar jag inte att jag är en del av strukturen. Jag står inte utanför den för att jag är feminist. Alla feminister vill inte ha barn, men jag vill. Har jag avsagt mig rätten att klaga för att jag skaffade dem? För det låter så. Feminister har inte rätt att vara en del av en uppställning om de ska klaga på den.

Men ja visst, alla har vi ansvar över vårt liv och våra handlingar. Att skaffa barn är ett val. Men om jag blir avsagd rätten att klaga för att jag skaffade barn, då har jag blivit nedtystad av en norm. Om jag inte vill bli nedtystad är alternativet att inte skaffa barn. Men då är det inte mitt val. Så hur ska Hanne Kjöller egentligen ha det? Vems val gör vi när vi bestämmer oss för att skaffa barn eller inte skaffa barn? Makt över vårt eget liv har vi först när vi inte mår dåligt över förväntningar som läggs på oss.

Så vad kan jag göra när jag ser problem? Jo, uppmärksamma dem. Det, kära Hanne Kjöller är att vilja utvecklas.

Advertisements