Jag har så svårt att motivera det där med att bära en speciell färg på klädesplagg på en speciell dag, till förmån för en speciell grupp. Senast var i onsdags när man bland annat via Facebook uppmanades bära något lila för hbtq-människor. För att ta ställning, visa sitt stöd, manifestera. Innan dess uppmanades man bära vitt klädesplagg för utsatta barn, rött klädesplagg för munkarna i Burma…

Well, dessa färger säger, gör eller förändrar ingenting. Jag dissar inte tanken bakom, eller engagemanget i det hela, men med tanke på vad vi egentligen skulle kunna göra för att manifestera, visa stöd uppmärksamma, så känns de där färgerna så väldigt onödiga. Tänk om vi uppmanades bära en speciell hatt som sticker ut? En hatt som köps på speciella ställen och vars pengar går till ändamålet som ska stödjas. En hatt som får människor att reagera på riktigt, som får människor att gå fram och fråga vad det innebär. En hatt som skapar lite tumult, ifrågasättanden och diskussioner på tunnelbanan. En hatt som tvingar dig att faktiskt riskera att bli ifrågasatt, ställd mot väggen. Det skulle vara ett sätt att gå snäppet längre i alla fall

Ett lila, vitt eller rött klädesplagg skapar varken uppmärksamhet eller hjälper någon. Ett lila, vitt eller rött klädesplagg är att göra det vi redan gör på facebook: går med i grupper med självklara ställningstaganden. Och visst kan det vara ett sätt att visa sina ståndpunkter, ideologier, göra reklam för sin profil. Att bära ett visst klädesplagg känns bra för en själv, på samma sätt som det känns bra att ge en slant till en tiggare.Men det gör ju ingenting i längden. Risken med att uppmana till klädkoder, är att vi faktiskt tror att vi manifesterar och gör skillnad genom att välja en speciell färg en speciell dag. Att det är det enda som krävs av oss. För utsatta barn behöver människor som är engagerade på riktigt. Och det utsatta barnet blir liksom inte hjälpt för att du valt att bära en vit tröja.