Igår var det skoldags igen och jag är på god väg att börja kalla mig etnolog (fast det tänker jag inte bli. Jag ska bli journalist). Dags igen för ogripbara begrepp (funktionsstrukturalism, liminalitet, fenomenologi, give me a break) och irriterande svårläst, ordbajsande kurslitteratur (måste varenda mening innehålla hittepå-ordet ”emellertid”?).

Etnologi är inte filosofi, men jag känner att det är allt bra nära. Begrepp som förklarar sakernas tillstånd och begrepp som beskriver en syn på samhället och som jag bara inte kan greppa. För mig som över huvud taget har svårt att förstå andemeningen i akademiskt språk, kan inte få in i min hjärna vad som vill sägas i en byråkratiskt skriven text. Jag är inte skapt på det viset. Jag gillar hypoteser, teorier och filosofier, men klarar inte av att sätta in dem i ett sammanhang. Dessutom är det väldigt lätt att tolka saker på olika sätt. När jag tolkat en text inser jag till slut att övriga klasskamrater knappast dragit samma slutsatser som jag. Faktum är att så har jag känt nästan hela livet. Jag följer inte samma tankebanor som alla andra när det kommer till inlärning. Ibland når man samma mål, men ibland har jag tagit en åt helvete fel väg. Detta gäller främst matematik, jag finner all matematik ologisk och kan därför inte räkna enligt hur läraren lär ut. Jag behöver alternativ, som passar min hjärna. Det har inte lärarna alltid kunnat erbjuda.

I alla fall. Jag vill ha fyrkantighet. Lättbegriplighet. Jag har emellertid (hahaha) ganska lätt att skriva en akademisk text. Jag har lätt för svåra ord och kan formulera svåra, långa och obegripliga meningar, läs: jag kan ordbajsa, åh som jag kan ordbajsa. Och lärarna orkar inte dissekera mitt ordbajseri på tentorna så jag passerar osynad förbi. Frågan är bara hur mycket jag egentligen har missat. Frågan är om jag verkligen nånsin förstått vad lärarna försökt lära mig. Och det är väl det jag är rädd för. Att jag så totalt missuppfattat etnologins lära. Filosofi måste liksom vara mina tankar, inte någon annans, för då förstår jag det inte.