”Det sociala trycket på reproduktion är kolossalt, kallt och oreflekterat. Förebilder behövs för att bryta normen så att fler unga människor ser att liv utan barn inte är en skräckvision av ensamhet utan en reell möjlighet för både världen och individen. Då kan man verkligen sitta under träden om man önskar det, samtala med vänner, älska, tänka och arbeta. Och man hinner både tvätta, städa och handla mat själv.”

Inte för att jag är den förebilden, med nummer två på väg. Men jag har alltid förespråkat en framhärdande ickebarn-norm. Det är vad barnen tjänar mest på. Barn ska slippa känna sig undanknuffade från samhället, dragna i armar och ben, skickade hit och dit. Barn tjänar inte på att ses som beviset på det lyckliga slutet av sagan. Speciellt inte om de under sin uppväxt mest känt sig i vägen.