Kvinnor som inte låter män känna frihet under sexakten är inte värda att tas på allvar. Speciellt inte kvinnor som erkänner sig till en sådan förvrängd ideologi som feminism. Enligt låtsasliberaler är en relation lika med att ingå ett avtal, där man ska acceptera varandra. Det vill säga, kvinnan ska acceptera vad mannen vill göra. Gör inte kvinnan det, har hon sig själv att skylla, men blanda för i helvete inte in staten! För låtsasliberaler gäller bara det juridiska när det passar mannen och hans rätt att få komma vart han vill. Rätten till sin egen kropp handlar inte om rätten att säga nej, det handlar om mannens rätt att få göra det han planerat att göra. Det är inte våldtäkt. Det är lite svinigt bara. Står du inte ut med svineriet så får du lämna honom. Blanda bara inte in staten! Sex kan komma att förvrängas till en kvinnlig fördel då. Djävulens avkomma Claes Borgström kan komma springande. När pöbeln får för sig att stå bakom den våldtäktsanklagande kvinnan, det vill säga kräver samma skydd av kvinnan som av mannen, då har subborna gått för långt. Rättssäkerhet är ett vanligt förekommande argument, och mannens lagliga rätt till skydd. Kvinnan som har startat det hela straffas för den olust hon kan ha åsamkat den sårade mannen. Hennes lagliga rätt väger fjäderlätt i förhållande till hans.

Låtsasliberaler känns igen som till synes försvarare av individen. Skrapar man lite på ytan blir det dock väldigt tydligt vilket kön låtsasliberalen omfamnar. Främst i frågor om mäns rätt till sex i alla former. Det är vad jag skulle kalla reaktionärt mansgriseri i liberalförpackning.