Dockan och bilen är en slags grundleksak för barn. Antingen utgör leksaken en symbol för vad barnet är för sort, eller – för den mer genuskorrekta – något barnet ska ha att välja mellan. Men dockan och bilen ska alltid finnas med. Jag undrar varför. I dag finns en enorm marknad för barnleksaker i mer eller mindre pedagogiska varianter. Att det längre tillbaka i tiden inte fanns så mycket att välja mellan och att därför leksakerna fick bli en slags åtskiljare mellan könen är mer förståeligt för hur det såg ut då. Men i dag kan barnen skaffa sig en egen uppfattning om vilka leksaker de tycker är intressanta. Jag menar, det kan väl lika gärna vara en gräsklippare eller ett hopprep eller ett gosedjur.

Nu tycker inte jag att dockor eller bilar är dåliga leksaker, även om jag tycker att dockan kanske fyller en mer pedagogisk funktion. Kajsa har båda delarna hemma, men än så länge är hon inte särskilt intresserad av någotdera. Ändå får jag lite vibbarna Jaså, flickstackarn ska inte få en ordentlig docka med tillhörande dockvagn, ska ni uppfostra henne till en grabb eller? Alternativt Men du måste ju ge henne förutsättningarna till att leka med dockor. (Vi har inte fått samma ifrågasättande för varför vi inte köper ordentliga bilar, utan låter henne leka med Herr Kurrys gamla).Varför är det inte lika viktigt att ge henne förutsättningarna till att leka med leksakshundar? Till exempel. Varför är dockan i hennes fall ett måste, en förutsättning, något lika viktigt som blöjbyten, när hon faktiskt inte uppvisat något större intresse? Varför kan inte bollarna, kritorna, böckerna, musiken vara hennes grundleksaker, när det är de sakerna som intresserar henne mest?  Jag är medveten om att den åsikten kan användas av dem som bara väljer könskodade leksaker. Men poängen i mitt inlägg är just dockan och bilen. Det finns oändligt många andra leksaker än just dessa, som barnen faktiskt tycker är roligare. Dessutom ändrar sig ju Kajsa från dag till dag. Ena dagen är det tebjudningar. Andra dagen är det skruvdragaren. Eller legot. Eller att klippa sönder papper. Eller borsta mitt hår.

Som en fantastiskt genuskorrekt förälder anser ju jag att alla barn ska ha exakt samma förutsättningar för all sorts lek när de är små. På så sätt kan de skapa sin egen identitet och förhoppningsvis bli en stark individ. Därtill tycker jag det är jätteviktigt att introducera traditionella flickleksaker i pojkars lek och tvärtom. Det finns alltså en poäng i att tänka efter vad man ger för leksaker till sina barn. Men en traditionell flickleksak kan förutom dockan vara till exempel pärlor. Varför kan inte de vara en lika stark grundleksak som dockan, om syftet är att uppmuntra all lek? Ofta tycker jag att man i sin uppfostran stannar vid dockan eller bilen. Man tycker det räcker om flickan får en bil och resten är prinsessleksaker. Nu jävlar var jag genuskorrekt, nu räcker det. Och då kan man ju lika gärna skippa bilen om man inte har för ambition att variera sig mer. För intresserar sig inte flickan för bilen har man fått vatten på sin kvarn; Amen hon gillar ju inte pojkleksaker.

För att klargöra. Jag tycker inte att dockor eller bilar är fel. Men jag tycker de är lika viktiga eller oviktiga som andra leksaker. Och jag tror att så länge vi använder dockan respektive bilen som en symbolleksak för hur vi vill uppfostra våra barn – så kommer vi aldrig komma ifrån könskodade lekar och leksaker.