Jag är egentligen väldigt ointresserad av kungahuset. Jag har aldrig tagit ställning för eller emot, jag skiter mest i det.  Men jag tror jag har varit lite naiv. På grund av mitt ointresse har jag inte fattat alla idiotiska lagar och traditioner kring kungahuset. Därför blev jag på riktigt förvånad när pappa berättade för mig att Victoria tydligen fick smyga med sin kärlek till Daniel på grund av att han inte tillhörde klasseliten. Eller när en kompis sa att den ingifta tydligen ska gå någon meter bakom den riktiga kungligheten, under tillställningar. På 2000-talet. Ja, ni ser, jag är naiv. Jag har inte förstått att det är klasskillnader som till stor del gör kungahuset till vad det är.

Det är ju något med kungahuset som människor älskar. Mystiken kanske. Traditionerna. Slottet, kläderna. The Bröllop. Ja inte fan vet jag, men något är det. Det är ok för mig, man får läsa hur mycket Svensk damtidning man vill. Det är när kungahuset ska omfattas av och fastställas genom idiotiska och odemokratiska lagar som jag skulle kunna tänka mig att ta ställning mot skiten. Jag tycker inte det är demokratiskt att en kunglighet inte får uttala sina politiska åsikter. Jag tycker inte det är demokrati att en kunglighet inte får bli dömd. Och jag tycker inte det är demokrati att ärva sin titel. Så hur i hela helvetet kan man vilja ha kvar dessa traditioner enligt lag? Om vi nu tar och skippar det gamla dassiga argumentet PR för Sverige, så finns det ingenting som berättigar att en grupp människor ska särskiljas från övriga människor. Speciellt inte en grupp överpriviligierade människor. Och jag har aldrig hört ett annat argument än just det dassiga PR för Sverige-argumentet. Det enda det resulterar i är att kungafamiljen framstår som en grupp korkade människor. Något jag absolut inte tror att de är. Jag tycker familjen verkar vara hur sympatisk som helst.

Jag anser att traditioner utförda och vidareförda av slentrian är fullkomligt onödigt. Att vilja bevara något för att man ska, för att det är en tradition, det är mig ganska främmande. Jag anser att principer är viktigare och att stå fast vid dem. Således vill jag till exempel inte vara medlem i något jag inte tror på, dvs jag har gått ur svenska kyrkan för länge sen. Av den anledningen ser jag ingen vits med att låta en präst klappa vatten på mitt barns huvud och deklarera att Jesus tar hand om det. Och det finns inget som ursäktar en modern nation att automatiskt ge juridiska rättigheter till ett par bara de lovar att älska varandra tills de dör. Inte ens om det är en kristen tradition. Traditioner ska inte regleras av lagar. Kyrkan ska inte stå i samförstånd med staten. Staten ska inte ha att göra med Kungahuset. Traditioner ska inte reglera lagarna! Vad händer om Victoria och Daniel inte kan få barn? Vad händer om de inte vill ha barn? Vad händer om de vill adoptera? Ja, vad hade hänt om Victoria träffat en svart man? Eller om hon varit lesbisk? Hade det gått åt helvete med traditionerna då? Ja, troligen.

Nu tror jag att kungafamiljen lever ett någorlunda modernt liv utanför medierna. Men demokrati betyder All makt utgår från folket. Hela kungahuset är ett direkt bevis på att folkets makt sträcker sig till att vi får se Vickan i sverigedräkten en gång om året och att vi får höra Silvia prata om det hemska i barntrafficing. Eller se Calle Kung stå och fiska. I övrigt ska vi betala våra hårt förvärvade pengar till några av de rikaste individerna i Sverige. Demokrati? Nej. Jag säger så här: jag bjuder hellre Mona Sahlin på lite Toblerone. Hon får ju åtminstone uttala sig enligt Sveriges grundlagar. Kungahuset speglar bara vårt behov av att bevara idiotiska och klassbevarande traditioner.

Det är väl ingen som tror att det är de traditionskramande människorna som fört utvecklingen framåt? Det är väl ingen som tror att det är de som återupprepar ”Låtom oss göra som vi alltid har gjort”, som gjort världen till en lite bättre plats? Jag kan köpa att människorna (med lite pushande från medierna) vill ha en saga att titta på och läsa om. Det går bra för mig. Men som sagt, jag har ju varit lite naiv när det kommer till kungafamiljen. Jag tror inte att Sverige mår bättre av en president heller. Men mina förslag för att uppdatera Sverige är: skilj kungahuset från staten, ta bort alla traditioner som bara omfattas av kungligheter. Låt oss ointresserade få slippa bröllop nerkört i halsen, och låt oss slippa stackars leende kungabarnen i tant- och farbrordräkter ta emot blommor av små flickor. Låt gärna kungahuset representera Sverige, men då på ett sätt som faktiskt införlivar vad det står på våra svenska kronor – För Sverige i tiden.

Men så länge tradition får gå före demokrati, får jag väl efter det här inlägget kalla mig antirojalist. Så länge folkets makt handlar om att få vinka till kungafamiljen och titta på ett prinsessbröllop, får jag väl fortsätta vänta på att människor ska ta sitt förnuft till fånga. Tills dess får jag väl febrilt försöka hitta någon tröst i att prinsessor kanske lever lyckliga i alla sina dagar. Även om villkoret är att folket betalar. Det är trots allt vad som skiljer blått blod från rött. Enligt tradition.