Jag är ambivalent. Som vanligt. Just nu funderar jag över ”Mäns våld mot kvinnor” och om det är rätt att säga så, eller om det bara cementerar bilden av den våldsamme mannen.

Det finns ett globalt kvinnoförtryck. Det kan uttryckas i våld. Strukturellt våld. Våld mot kvinnor för att de är kvinnor. Det är farligt att jämföra sådant våld med mäns våld mot män exempelvis. På så sätt osynliggör man det strukturella våldet. Ungefär som när vita blir utsatta av svarta och kallar det rasism. Då vänder man på begreppet och osynliggör den strukturella meningen av rasism.

Men. ”Mäns våld mot kvinnor” och ”Alla män är potentiella våldtäktsmän” kan, precis som ”Kvinnor är offer” skapa en identitet hos en könsroll. Man blir den man förväntas vara. Och grupperna fortsätter att vara skilda. Att synliggöra ett förtryck, en struktur kan kanske slå fel, inte minst för att den kan kränka en individ. Så att utgå ifrå sådana begrepp kan vara lika illa som att säga att alla kvinnor älskar att sminka sig. Det är ett essentialistiskt synsätt och jag börjar få problem att förlika mig med det. Speciellt eftersom jag tycker att det strider mot allt vad genusvetenskap och sociala arvet heter.

Generaliseringar kanske inte är så jävla bra. Å andra sidan vet jag att det är farligt att enbart utgå från individperspektiv. Faktum är att det är korkat. En individ kan inte vara statistik. Normer, självuppfyllande profetior och socialiserande av kön är några av anledningarna till att kvinnligt och manligt attribut fortsätter att vara normer och ideal. Förtryck skapas av grupper mot grupper. Men jag har så svårt att sätta likhetstecken mellan patriarkat och förtryck. I alla fall i Sverige. Patriarkatet lever och frodas, det vet jag, men patriarkatet är så inlindat i fina formuleringar och att kvinnor kan bara de vill och kvotering är fel och djävulen och hans moster. En man som slår sin kvinna blir lätt det konkreta exemplet på Patriarkatet. Men mannen som slår sin kvinna är ett svin. Den man som kvoteras in på en hög post för att han är man, är en större del av patriarkatet. Ska männen som slåss få bli den enda personifieringen av patriarkatet, eller ska vi inte bara klassifiera honom som ett svin? Alla normala människor vet att de som slår sin kvinna är svin. Till och med antifeminister vet det. Kan vi inte bli förblindade av svinen och på så sätt missa det mer svårdefinierade?

Någon som förstår? Tänker jag åt helvete fel?