När jag var yngre kunde jag inte lyssna på dance, trance, techno eller något av det där ungdomarna lyssnade på då för ti´n. Nej, jag avnjöt 60-talsmusik, och min största idol var visserligen Michael Jackson, men han var ju åtminstone bra.

I dag har jag gått och blivit mainstream. Jag lyssnar på p3. Och inte bara det. Jag har fått en dålig smak. Ett smakprov på det är den här låten, som jag skruvar upp så att fönstrena skallrar när jag ska tagga till inför en tenta. Framför mig ser jag en stekarkille med vita linnebyxor och flipflops och en lacoste-piké, dansandes, med en arm svingandes uppe i luften på sin pappas yacht tillsammans med flickor i bikini. Herr Kurry tyckte det lät som något han kunde komponera ihop på Kajsas lilla synt för 79 kronor. Ändå lyssnar jag på den om och om och om igen.

Vad har hänt med mig?