”Man får göra bort sig, man får bli för full, man får ha fel. Man får göra fel. Smetigt rött läppstift är okej, och det är okej att klä sig fult, vara ful, dum, okunnig, tråkig. Man behöver inte veta vad man håller på med. Åååh, tänk om det fanns en blaska som spred det budskapet på riktigt.”

Lisa Magnusson har rätt igen även om det dom sägs inte är speciellt nytt.

Så här, va. Alla tycker egentligen att det är ok med tjejer som gör bort sig, som inte är så snygga, som inte utbildar sig. Så länge jag själv är snygg, inte gör bort mig och skaffar mig en fil. kand. Då har jag råd att vara snusförnuftig och dunka tjejer som inte är perfekta, i ryggen.

I min vänkrets skulle jag säga att jag är den som gjort bort mig mest i mitt liv. Det var jag som spydde på fel ställen, bråkade på fyllan, det var jag som ställde mig och sjöng så det blev rundgång på krogen tillsammans med killarna i cover-bandet. Det var jag som klängde och grät över pojksvin och det var jag som aldrig var cool, aldrig var tyst när det gällde att prata känslor. Det var jag som hånglade med fel personer. Jag var den som sökte bekräftelse på grund av mitt självförtroende, den som förringade mig själv för att jag var tjej, jag var ogenomtänkt och plump och hade dålig kondition. Jag hade inte vassa armbågar, jag hade ingen kille och de jag dejtade sluta höra av sig. Jag var inte populär. Och jag var verkligen inte feminist.

Oj vilken härlig tjej jag var. Inte ville jag utbilda mig heller. Oj så härligt, jag fick ju jobb ändå. Men jag kände aldrig igen mig i tjejtidningarna. Jag läste så många, men ingen tidning riktade sig till mig – den ogenomtänkta tjejen som jämt fattade fel beslut. Som aldrig hade fullklottrad almanacka, som aldrig var stressad och som aldrig ”ville bli nåt”. Jag var alltid undantaget. Och det var ok, men i strikt motsats till alla andra, med andra ord ett undantag som fick alla andra att legitimera sina perfektionskrav – Titta här går det levande beviset på tjejen som inte har krav på sig själv! Hon finns!

Perfektionister pratar aldrig om sitt fullkomliga liv. Kanske för att de får sin dos av tjejtidningarna. ”Precis så här är jag, jag fattar alltid rätt beslut, och jag klär mig alltid trendigast.” Personer som jag får outta sitt pinsamma  förflutna och komma med förnumstiga ord om hur jag har växt, skaffat mig de rätta åsikterna, ångesten över prestationskraven och en utbildning till slut. Visserligen skaffade jag barn vid ålder av 23, a la white trash, men det får jag ju försvara i de flesta sammanhang.

Jag formades in i den rätta mallen. Cirkeln är sluten.