Ibland får jag för mig att de som är absolut starkast alltid råkar ut för den värsta skiten. Som att de ska testas. Vill du läsa en välskriven blogg läs den här och läs de senaste inläggen. Lalandas dotter är autistisk och efter flytten till södra Sverige fick de omplacera dottern på ett boende som de själva inte ens valt och som hon inte ens ville ha i första valet. En stund senare rymde dottern genom fönstret. Det är inte dokumenterat var hur och när de hittade dottern. Dokumentering är ett av det absolut nödvändigaste man kan syssla med inom vård och omsorg. Hur kan man över huvud taget inrätta ett hem som inte ens för en normal dokumentation? Eller har de mest basala säkerhetsrutinerna kollade, det vill säga lås på fönster?

Efter det har det handlat om anmälan, frågor och förtvivlan.

Så här skriver Lalanda i en av kommentarerna:

”En sak som gör MIG deppig, är att jag vet att det finns sååå många som inte orkar hälften av vad jag gör,
det finns de som aldrig överklagar
och väldigt många som inte ens vet om att de är utsatta för felaktigheter och annat
utan tror att den behandlingen de får är ”normal”,
att det liksom ingår i köpet när man får ett barn med funktionshinder.

Och jag blir deppig när jag tänker på dem som tacksamt tar emot den hjälp de får, hur liten den än är,
som om de egentligen inte förtjände den,
som om det inte vore en absolut självklarhet!
Vi betalar alla skatt för att de här sakerna ska fungera,
det ska man inte glömma!”

Det är så fel det bara kan bli. Och allt det här gör det dubbelt så svårt det redan är att ha en barn som är funktionshindrat. Problemet är inte barnet, problemet är myndigheterna som gör det hela så stort och så svårt. Lalanda hade kunnat strunta i allt det här, struntat i att anmäla, struntat i att strida. Vad hade hänt då? Gränsen hade kanske tänjts ännu mer. Men hur mycket ska en enda människa orka kämpa för en sak, som hon själv säger, vi betalar skatt för att det ska fungera? Som är enligt lag? Jag önskar dig all kraft i din fortsatta strid, Lalanda. Och jag hoppas du slipper strida så länge till. Du är ju för faan höggravid.