Jag hörde Caroline af Ugglas på P3 i dag. Sen hennes medverkan i melodifestivalen fick jag upp ögonen för denna underbara tjej. Inte för musiken, utan för att hon är den hon är. Hon lismar inte, hon är lite galen och hon bjuder på sig själv.

Jag var tvungen att googla henne och i diverse Aftonbladet-intervjuer kan jag inte låta bli att läsa kommentarerna under. Hatiska kommentatorer om att hon är ful och äcklig och alldeles för konstig haglar. Jag kollar upp grupper med af Ugglas på Facebook och de flesta handlar om vilka som vill ha bort henne från Melodifestivalen (den grejen verkade uppröra många), vilka som tycker hon är ful (återkommande åsikter om Ugglas) och vilka som rätt och slätt hatar henne.

Jag gjorde en liknande googling på Freddie Wadling och kanske är detta lågt av mig, men alla måste hålla med om att han inte är vacker? Hur många hatar honom på Facebook för att han inte är vacker? Ingen. Inga dylika grupper finns. Bara hyllningar om hur bra han är. Här tänkte jag flika in och säga att jag tycker af Ugglas är grymt vacker. Fast det låter bara fel och sliskigt och har dessutom inte med saken att göra. Varför ursäkta och försvara. Utseendet ska inte höra till. Speciellt inte när Freddie Wadling inte får utstå skit, när af Ugglas får det.

Bara ett litet inlägg om jämförelsen mellan hur kvinnor och män betraktas. Det går att googla på vilken kvinna som helst och det är lätt att hitta diskussioner om hennes utseende.

Caroline af Ugglas är ett levande bevis på kvinnan som går utanför ramarna. Hon fnittrar inte. Hon har en mörk röst och hon är inte särskilt mediatränad in i kvinnorrollen. Dessutom gillar hon inte att piffa upp sig, för att hon är nöjd som hon är. Det sa hon på radion i dag. Finns det något som provocerar människor mer än kvinnor som faktiskt går ut med att de är nöjda med sig själva? Utan krusiduller, utan ursäktanden.

Herrejävlar vad Sverige behöver Caroline af Ugglas. Lite mer original,lite mindre jävla…Charlotte Perelli!