Det finns en sak jag tänker på ganska ofta och som jag har ångest över. Nämligen när vi kommit hem från BB och skulle visa kort på en alldeles nyfödd Kajsa. Jag visade liksom upp förlossningsbilder. Alltså när jag var nyförlöst och blodig och Kajsa var en geggig klump. Det var exponerade bröst och slemmig moderkaka och en svettig Kurry. Det måste varit hormonerna (ja jag skyller allt på hormonerna) som gjorde att jag kände att jag måste visa allt. Det naturliga liksom. Som att folk inte bara ville se bebisen, utan allt äckel som följde med förlossningen. Som om alla skulle tycka det var fantastiskt. Jag hade tydligen glömt att jag tyckte sånt var vidrigt innan jag själv fick barn. Nu tvingade jag på folk slemmet. Nu var det ju inga sargade muffbilder, men likväl var det ju blod och slem.

I dag skulle jag aldrig i mitt liv visa upp såna bilder. Aldrig. Och jag hoppas folk har raderat bort de där bilderna från sin näthinna nu. Var glada för att jag inte la upp bilderna på bloggen.

DSC01611

 

 

 

 

 

 

 

 

Kurry och en färsk Kajsa. Den här bilden hade räckt
om jag visade upp. Inget blod, inget slem, bara en
bebis och mamman
.