Johanna Sjödin skriver om alkohol apropå det här. Jag håller inte med henne. Och det beror kanske på att jag inte riktigt förstår.

Ungdomar super. Inte alla, men flertalet gör det. De flesta vuxna accepterar det tycker jag. De fattar att unga super, festar, blir för fulla, spyr, gör bort sig och kan hamna i polisens fylleceller.  Vissa vuxna accepterar det till den gränsen att de köper ut alkohol. Andra accepterar det genom att fullkomligt skita i vad deras barn gör när de är ute. Andra föräldrar pratar med sina barn om vad alkohol kan ställa till med. Sen finns det föräldrar som förbjuder sitt barn att befatta sig med alkohol. Dessa föräldrar skjuter sig själv i foten, där håller jag med Johanna Sjödins tes. Ju mer man binder sin tonårig, desto mer hungrig blir hon på att klippa upp knutarna och göra allt hon inte får, i smyg.

Men. Även om vuxna till en viss grad accepterar att ungdomar festar, är det deras jobb att verka som en motpunkt. De flesta vuxna har liksom been there, done that. De har något att lära. Jag ser det inte som Johanna, något motsägelsefullt med vuxna som talar om för ungdomar vad som är fel eller inte. Vad är annars lösningen? Dricka med tonåringen? Skratta glatt varje gång hon kommer hem och är packad?

Johanna Sjödin tror inte heller att det är grupptrycket som gör att unga dricker. Jag tror att det till största delen är det. Både implicit och explicit. Eftersom kulturen i dag säger att om du inte är full ibland så är du en tönt. En torrboll. Alla ungdomar är inte starka och jag tycker heller inte man ska förutsätta att varje tonåring följer sitt hjärta, eller gör det den tror på eller vill.

Just därför behövs de som säger att ungdomar inte borde dricka. Och det med tanke på att ungdomar dricker enbart för att bli fulla. Alternativt aspackade. Jag har haft mina äckelfyllor där jag gjort både det ena och det andra. Jag ångrar dem inte, för jag lärde mig av mina misstag. Mina föräldrar har varit ganska liberala och fattat att när det vankades fest så skulle det finnas alkohol med i bilden. Vi hade bra dialoger om vart de tyckte gränsen skulle gå. Jag såg det inte som provocerande, hycklande eller missunnsamt när jag förstod att de också supit som unga. Jag såg det som en trygghet. En vuxen som dricker kan (oftast) kontrollera sitt drickande, det är unga ganska dåliga på. Sen finns det självklart föräldrar som är mer eller mindre alkoholister som proklamerar att unga inte ska dricka, DET är självklart hyckleri. Och jag finner det patetiskt med medelålders människor som beter sig som de i IQ-reklamen.

Ungdomar super. Bara för att de gör det behöver det inte accepteras av vuxna. Jag är glad att fler unga går ut och säger att de är nykterister. I ganska många decennier har det varit tvärtom och det har skapat en dryckeskultur som är smått absurd. Vi dricker för att bli glada, vi dricker för att våga, vi dricker för att dränka sorger. Det behöver inte vara så. Det behöver inte vara så likriktat.

Därför tycker jag att det är bra med vuxna som lägger sig i. De ska lägga sig i. Det är deras jobb.