Konversation mellan Kajsa och mig:

– Mamma?
– Ja?
– No nje ju gnghmbjm uuulilu. Tootaa?
– Jaha!

Kajsa vill uppenbarligen säga mig något och jag förstår inte. Hur mycket frustration borde inte lagras? Eller hur fungerar det? Hon måste tycka jag är dum i huvet som ständigt ger henne goddag yxskaft-svar.