När jag var tio år åkte jag utomlands utan mina föräldrar. Jag och ett gäng folkdansare (jo jag var rätt cool på den tiden) åkte buss ner till Tyskland, där jag utgjorde en del av musiken till folkdansarna – nyckelharpa.

Vi bodde hos värdfamiljer två och två. Jag och min kompis hamnade hos en rik mamma med sin fjortonåriga grunge-inspirerade dotter. Jag minns deras enormt stora hus och de enormt stor panoramafönstren med elektriska persienner. Jag minns att deras kylskåp alltid var proppfullt och att mamman varken kunde engelska eller uttala mitt namn. Vi träffade alla slags nationaliteter, alla var där för att visa upp sina danser och sin  musik. Utöver det minns jag inte så mycket eftersom det här var fjorton år sedan och för att jag drabbades av nån sorts vätskebrist eller nåt som gjorde att jag hade konstant  huvudvärk. Jag och dottern hade brevkontakt i flera år efter men av någon anledning slutade jag skriva när jag kom upp i tonåren. Jag har försökt leta upp hennes namn på Facebook igen, för tänk om vi skulle få upp kontakten igen? Hon var en enormt trevlig och spännande tjej. Men jag har inte funnit henne.

Tre år senare åkte vi till Ryssland, närmare bestämt Pskov, för samma uppdrag.  Jag och samma kompis hamnade då hos en gammal tant som inte kunde tala något annat än ryska. Jag minns att trappuppgågen till hennes lägenhet luktade jord och jag kom på senare att det måste varit mögel. Tanten var en bastant och glad tant som stod i köket och lagade mat åt oss dagarna i ända. Hon hade en systerdotter som pluggade svenska och som därför besökte oss för att kunna vara länken mellan tanten och oss trettonåriga flickor.

Jag minns att jag på nätterna låg i tantens gästsäng och stirrade upp i taket och tänkte: Jaha, här ligger jag någonstans i Ryssland. Jag minns att jag ensam tog stadsbussen hem till lägenheten efter en marknadsdag och jag hade egentligen ingen aning om vart jag skulle gå av, så jag gissade och jag gissade rätt. Men tänk om jag inte gått av på rätt ställe? Jag hade ingen aning om vad adressen vi bodde på var och jag kunde knappt göra mig förstådd på den knaggliga engelskan. Och jag var en ensam trettonårig tjej.

Jag minns att vi besökte en bastu med pool, vilken utgjordes av iskallt svart vatten. På botten fanns stenar och växter av olika slag som skulle vara renande för kroppen. Jag minns en man som slog den som ville med björkris inne i bastun.

Jag minns att vi besökte en strikt disciplinerad skola, jag minns att jag blev stoppad i tullen på väg till St Petersburg för att de inte fattade vad min nyckelharpa var för något. Jag minns att jag tjuvrökte för första gången. Jag minns att Lador rullade runt överallt och att åka svarttaxi var mer regel än undantag.

Jag minns att jag hade en glasflaska med juice i min ryggsäck som helt plötsligt exploderade på grund av jäsningen. Jag minns att tanten vi bodde hos gav mig en stor hård kram  och ett ”Da svidánija” när vi skulle åka hem.

Jag minns att vi var på en massa rundturer och jag minns att jag var imponerad av ryssarnas kosackdanser. Det var en upplevelse. Jag minns de offentliga toaletterna, där det satt en gumma utanför och sålde toaservetter. Jag minns att båsen inte hade något tak och oftast inte dörrar heller.

Men sen minns jag inte så mycket mer. Det var så mycket kulturer jag upplevde då. Vi fick besöka så mycket byggnader, vi fick uppleva så mycket typiskt för landet, vi fick det verkligen serverat på fat. Och jag tycker det är så synd att jag var så ung. Jag hade säkert kunna hitta ett sätt att prata med den gamla snälla givmilda ryska tanten om jag bara varit lite äldre.

Visst kan jag åka tillbaka till Ryssland och försöka återuppleva det jag gjorde då, men det finns inte en chans att jag skulle kunna komma så nära in på deras liv igen. Tjejen som kunde svenska och jag bytte adresser och meningen var väl att vi skulle hålla kontakten. Tänk om vi gjort det? Tänk om jag varit lite äldre och faktiskt varit mer inresserad av nya människor. Då kanske jag hade vetat mer om hur tantens fortsatta liv såg ut, då kanske jag hade haft en möjlighet att åka tillbaka.

Efter Ryssland var vi på liknande resor till både Tjeckien, Finland och Estland. Men på de resorna bodde vi på hotell och de var inte samma upplevelser. Jag minns Estland som den platsen där jag hade min första fylla och min första mens. Ryssland är ändå vad som gjort störst intryck på mig och jag är glad att jag trots allt varit där. Jag förbannar dock min oförmåga att inte fatta när man ska upprätrhålla kontakt med människor. Den oförmågan har varit grund till en jävla massa icke-möten om man kan uttrycka sig så.