I uppgift att besöka ett kommunhus har jag idag suttit i två timmar hos en registrator på en förvaltning och letat diarier (såg ni? jag lär mig massor av nya begrepp när jag studerar, jag kommer vara klok som en uggla när jag är färdig) i hopp om att nosa upp en fin nyhet. Det var svårt. Till slut bestämde jag mig för ett brev ett par föräldrar skickat in till rektorn på deras barns skola. Det handlade om att de dåliga resurserna gjorde deras barn lidande och såvidare. Jag ringde upp rektorn som sa att allt var så bra så bra. När jag sedan ringde upp föräldrarna till den skrivna brevet var de inte alls lika nöjda.

Mitt problem är att jag är för snäll och vill inte stöta mig med någon. Det är inte en bra egenskap för en journalist. Rektorn ville inte att detta skulle blåsas upp, hon frågade om det skulle pubiceras någonstans och jag sa att det bara var en övning i skolan. Vilket var dumt sagt, speciellt med tanke på att min lärare sagt dagen innan att man aldrig ska säga så.  Dessutom ville rektorn ha ett mejl med den färdiga artikeln. Jag sa ok. Varför gjorde jag det? Hon kan ju ändå inte påverka någonting och eftersom jag sa att den inte skulle publiceras i en tidning, varför bry sig?

Men föräldrarna hade inte så gott att säga och plötsligt förstod jag att vinkeln på artikeln skulle bli den jag hoppats på (kvällstidningsvarning?). En av mammorna tyckte dessutom att jag skulle sälja artikeln till tidningen. En annan sa att jag i mejlet till rektorn skulle hälsa att hon gärna fick höra av sig till föräldrarna, för det hade hon inte gjort. Jag sa att det egentligen inte är min sak, men eftersom jag sagt ja till att mejla rektorn artikeln fick jag väl stå mitt kast.

När ska man lära sig att säga nej och när ska man lära sig hur man ska sätta gränser? Det är så svårt. Jag vill inte vara för snäll. Men jag vill heller inte att någon ska bli arg på mig. Nu förstår jag ju att rektorer måste stå ut med en del, men ändå.

Fast det är skitkul. Jag är mycket nöjd med att vi får göra så mycket praktiskt. Jag har lärt mig mer i dag än vad jag gjorde genom att plöja igenom en hel bok.

Dessutom tog Kajsa sina första steg i dag. Det var väl på tiden.