Hemmafrubacklashen verkar vara ett faktum och i Sverige verkar före detta feministen Linda Skugge (som man inte ska bry sig om egentligen, hennes provokationer känns bara oäkta) vara någon slags symbol. Debatten handlar återigen om att familjer ska få leva sina liv som de vill, att kvinnor och män är olika och att de kvinnor som vill vara hemma måste få vara det utan att någon moraliserar.

Fine, men då ska de fan inte moraliseras över kvinnor som inte tycker att bullbak är deras kall i livet. Då ska det aldrig mer moraliseras över kvinnor som kräver millimeterrättvisa i hemmet,  eller som börjar jobba efter ett halvårs mammaledighet eller som – gud förbjude – tycker det är lite jobbigt att aldrig få egentid.

Och ursäkta mig, men är det inte dags att isåfall uppgradera hushållssysslor till ett jobb då? Något man får lön för, något man betalar skatt för? Är inte det isåfall något som borde vara på tapeten? Folk skiter i om mammor kallas för hjältar ju fler barn de har, för mammor kommer aldrig ses som hjältar. Dessutom är det så jävla larvigt. Kvinnor föder barn, det gör ont och kroppen förändras och folk viskar om hur TJOCK hon blev efter det fjärde barnet och pappor som tar ut två månaders pappaledighet OFFRAR sig och är underbara och får vara med och skvallra med de andra mammorna. Men mammor kommer aldrig ses som hjältar hur mycket man än skanderar. Och ska det inte heller, inte på det Skugge-sätt som görs nu. Inte bara för att det är tomma ord som inte betyder någonting, eftersom det fortfarande alltid är mamman som straffas och skuldbeläggs i slutändan. Utan också för att  det är att späda på fördomarna om att kvinnor nöjer sig bara de får lite socker ibland. Att det är ok  att vara uppoffrande, så länge Linda Skugge lägger sin hand över en ibland genom att dissa stureplanskarriärskor och älska radhusmammor. Att vara stolt som förälder, visst. Att imponeras av föräldrar som fixar det här med bebisar och barn, absolut. Men att hjälteförklara…nej.

Det är så fantastiskt omodernt att tjata om att uppoffring ska vara någon slags dygd. Vem försöker man lura? Vi lever i ett egosamhälle där allt handlar om att se till sig själv främst av alla. Ska samhället fortsätta se ut så, så är det kanske dags att låta kvinnorna ta del av den kakan också. Ingenting hjälper kvinnorna genom att tjafsa om hur jobbigt/uppoffrande/hjälteaktigt det är att vara mamma. Ingenting kommer förändras genom det. Kärnfamiljen kommer inte uppdateras, fruar kommer ges dåligt samvete när de är egoistiska, pappor kommer fortsätta ses som andrahandsföräldrar och skuldbördan kommer fortsätta ligga på kvinnan.

Så sluta hajpa den där hemmafruidealet, eller uppdatera det till år 2009 (och det är inte min rekommendation)! Arbete ska för fan löna sig, inte handla om en guldstjärna eller ett plus i kanten.

Mymlan har skrivit utförligt om ”bloggbråket”.