Jag är extremt känslig på en punkt. Jag hatar att få negativ kritik. Så. Nu har jag sagt det. Jag tror det har att göra med att jag kräver mer integritet än många andra, jag vill ha en liten bubbla runt omkring mig som är min alldeles egna atmosfär och som ingen,  ingen får kränka eller ens komma åt.

Fast jag måste förtydliga det. Det handlar inte om att jag inte tål att någon inte tycker som jag, eller att någon inte får kritisera exempelvis min blogg. Det handlar om det där översitteriet som reducerar mig till något mindre värt. Vem gör inte det, säger ni nu. Det är därför jag ska dra upp ett exempel på min extrema känslighet. I fredags hade vi deadline klockan 17 på ett referat vi skulle skriva från en föreläsning. Jag satt i flera timmar för att få ihop en duglig notis som bara fick ha 750  tecken. Klockan 16 var jag äntligen nöjd och lade upp mitt referat på skolans kurswebb. Klockan 22 på fredagskvällen upptäckte jag till min fasa att jag lagt upp referatet i helt fel inlämningslåda. Jag mejlade min examinator snabbt, någon jag inte träffat än, och berättade om mitt misstag. Jag skickade med referatet i mailet och frågade om detta skulle innebär restuppgift för mig, eller om det var ok ändå.

Idag fick jag svar om att det inte var ok, men att hon lagt upp det ändå för att det var första gången. Men nästa gång skulle jag bli underkänd och att hon nu inte skulle hinna med att läsa mitt referat. Jag skulle alltså inte få samma genomgående kommentarer som alla andra på den personliga genomgången imorgon.

Fair enough kanske. Jag gjorde ju fel. Det var mitt fel. Men jag blev lite sur ändå. Mest för att jag faktiskt är en nitisk och duktig student. Jag vill alltid göra rätt för mig och jag vill ligga bra till. Jag vet att jag är sån. Mejlet jag fick tillbaka tyder på att jag inte ligger bra till, att jag är en typisk slarvig student. Med betoning på student. Som man kan säga lite vad man vill till. Innerst inne hade jag säkert hoppats på ett glatt mejl tillbaka som försäkrade att det var ok för den här gången, alla kan vi göra misstag. Så imorgon är det upp till mig att visa mig från min allra bästa sida. Trots att det sitter en liten sårad jävel på min axel som säger att vi alla måste få göra misstag, att jag är en vuxen människa och att jag faktiskt är en exemplarisk student, vem är du att misstro mig?

Jag tror jag måste lära mig att tackla motgångar.