Jo. Jag kom in på andra urvalet. Om en vecka ska jag alltså börja läsa det här. Och jag har lätt panik. Här kommer min panik i punktlista:

  • Jag har inte pluggat sen gymnasiet.
  • Jag bor över två timmar bort.
  • Har fått för mig att det på utbildningen bara kommer finnas en massa coola artonåringar med hundra gånger mer social kompetens än jag, och dessutom stans vassaste armbågar.
  • Rädd att det  inte kommer fungera med Kajsas tider på dagis.
  • Rädd att jag inte klarar av utbildningen och måste hoppa av och hamna på ruta ett igen.
  • Rädd att jag inte klarar av att pendla och måste hoppa av för den sakens skull.
  • Att det var en jävla massa obligatorisk kurslitteratur, hur ska jag ha råd? (Om nån som läst Journalistik A och vill sälja eller låna ut böcker till mig så säg gärna till. Jag har en lista)
  • Rädd att det kanske inte blir så mycket självstudier och att jag måste tillbringa massor av tid på skolan.
  • Rädd att det är massa grupparbete. Jag hatar grupparbete. Maken till prestationsångest får man leta efter.
  • Jag kan inte läsa på bussar. Mår illa direkt. Jävligt opraktiskt när man har lång resväg och skulle kunna sitta av ett par timmr i lugn och ro.

Sen finns det saker att vara glad för.

  • Fick ett handskrivet brev med ett bokmärke på en tomte fastklistrat, från Kajsas dagis. De presenterade sig, hälsade oss välkomna och ville ha kontakt med oss för att bestämma tider för inskolning. Bara den lilla grejen att det var handskrivet…
  • De ringde även från dagiset idag och hörde sig för om tider. (jag trodde inte man fick bestämma sånt själv) Sen frågade tjejen i luren om Kajsa är blyg eller framåt och när jag sa blyg sa hon att de kude göra hembesök för att Kajsa skulle få lära känna tjejen i hemmiljö. Det här med dagis känns mer och mer som något positivt.
  • Ska bli skönt att komma ut och göra något.
  • Det här är början på mitt nya jag. Typ.