Nästa intressanta artikel i Bang skrivs av liberalen Sakine Madon. Tyvärr finns inte Bangs artiklar på nätet så ni får hålla till godo med mitt inlägg, altenativt köpa senaste numret (rekommenderas varmt). Hittade även denna artikel i Expressen Hon stör sig på det socialistiska idealet, att altruism anses vara en god egenskap. ”Offra dig för samhället och var beroende av staten” skambelägger den som inte gör det. Läs: kvinnorna som inte gör det.

Jag är kluven. Mest för att jag inte kan frigöra mig från just den socialistiska ideologin, den krockar med mina egna ideal som är en salig blandning och jag vet inte på vilket ben jag ska stå. Min senaste fundering är alltså om vi behöver altruism och hur vi tolkar altruism. Socialister tolkar det som motsatsen till egoism. Liberaler tolkar det helst som inget annat än offervilja.

Sakine Madon skriver att en människas frigörelse alltid är egoistisk och antialtruistisk. Frigörelsen från såväl kärnfamilj som oönskad graviditet. Egoism ses som något förbehållet förtryckaren (patriarken) och hon menar att det kanske därför kvinnor fortfarande inte klarar av att inte känna dåligt samvete när hon sätter sina egna intressen före andras. Egoism anses dålig.  Hur frigöra kvinnor genom att skuldbelägga egoism? Jag håller med där. Det blir en paradox. Dessutom säger hon en mycket intressant grej:

”Det klagas gärna på vad som kallas kvinnoyrken och på att lönerna går ner när kvinnorna kommer in. Det klagas på att kvinnor är fattigare och ekonomiskt beroende. Men vi frågar oss sällan varför kvinnor väljer låglöneyrken, varför kvinnor är dåliga löneförhandlare och varför kvinnor inte i högre utsträckning strävar efter eget kapital. Det om något borde intressera feminister”

Och visst, här kan man påpeka att i ett patriarkat hålls kvinnorna ständigt nere, att om det hade varit så enkelt som att helt enkelt ta sig i kragen så hade vi för väldigt länge sen varit jämställda. Å andra sidan sätter hon ju fingret på det som är problemet i dagens feministiska debatt. Det kanske läggs fokus på fel saker. Saker som var aktuella för flera decennier sen men som måste förnyas? Och det är där jag har svårt för just radikalfeminismen som jag inte tycker öppnar nya dörrar eller vågar ta till sig nya teorier och ideologier. Visserligen är det ju inget världsnytt Madon kommer med, att uppmana kvinnor att bli egoister har väl ganska länge förespråkats. Dock har det ju inte lyckats, inte så snabbt som jag hade önskat i alla fall och borde inte det hinta om att nya dörrar borde öppnas?

Så jo. Jag tror att strävandet efter altruism håller kvar offer på sin offerplats. Jag tror att det hjälper till att hålla svaga nere. Däremot tror jag inte att total brist på altruism gör samhällsklimatet mer solidariskt eller varmare. Jag tror heller inte att vi oberoende av staten kan ordna upp saker och ting och jag tror verkligen inte på att vi är individer fria att göra vad vi vill om vi bara ids. Men kanske är det så att vi måste omvärdera vissa ord och termer och inse att utopier bara är utopier.

Fortsättningen på Kurrys frigörelse från gamla ideal och uppståndelse med en fräschare feminism kommer troligtvis utvecklas. Beklagar om inlägget blev svamligt, jag är som sagt mycket kluven.