Nog för att Kajsa blivit ganska kavat. Hon är alltid lite blyg till en början, när hon träffar nya människor, men kommer alltid igång på slutet. Problemet är att det blivit ett litet bakslag. Är någon i hennes närhet lite för burdus, lite för högljudd blir hon ledsen. Jag trodde hon kommit över det. Fortfarande behöver hon trygghet hos någon av oss föräldrar.

Om en och en halv månad ska hon skolas in på dagis (Ja, ja, jag vet att det heter förskolan). Som det är nu känns hon inte ett dugg mogen för det.

Känns jävligt bra.