Jag läste en artikel i Newsmill angående Nour El Refais. Elin pekar på något viktigt. Kvinnan drivs inte med på samma sätt som mannen. När den gör det handlar det ofta om ett manligt perspektiv och om stereotyper. Det finns dessutom en rädsla att driva med kvinnor. Rädsla för att låta sexistisk exempelvis. Det är något jag funderar på ofta. För problemet är att när det kommer till att driva med kvinnor tenderar det till att alltid bli mer eller mindre sexistiskt.

”I kvinnorollen ligger heller ingen vinst i att skämta, utifrån de perfektionskrav som tidigt ställs på oss. Medan det generellt finns ett betydligt större utrymme för killar att göra bort sig och fåna sig, förväntas tjejer vara de duktiga. När vi hela tiden måste slåss för att bli tagna på allvar och ta plats, kan vi inte schabbla bort det utrymmet genom att ha roligt. På så vis finns aldrig någon grogrund för tjejer att utveckla eller uppmuntras i sin humor på.
Här har den nutida feministiska diskursen också ett finger med i spelet. Det har blivit väldigt viktigt att uppvisa de lyckade, smarta kvinnorna. De med seriositet och ambitioner som armbågar sig fram i styrelserummen och tar sig själva på allvar. Genom media och kultur speglas också en bild av den lyckade kvinnan som är såväl framgångsrik och snygg.”

I amerikanska töntkomedier som speglar mäns sexualitet, exempelvis 40 year old virgin och liknande, blir vi matade med stereotyper. Mannen är oftast töntig, rolig och driver med sig själv. Kvinnan har alltid en biroll (har hon en huvudroll heter det romantisk komedi) där hon är smart, snygg och lyckad. Sen finns alltid den lite för snygga tjejen med stora bröst och liten hjärna (lite av en hora enligt vissa svenska översättningar). Kvinnor som i någon grad av självrespekt och kunskap om genus suckar mest djupt åt dessa filmer. Grejen är att de skulle kunna vara bra. Den manliga rollen drivs med. Han som alltid är den trygga killen, den smarta, han med idèerna, blir något av en looser. Kvinnans roll blir den lyckade, hon som tar vara på sig själv. Hon som har en karriär.

Tyvärr lyckas inte dessa komedier med detta eftersom kvinnan i filmerna för det första alltid är jävligt snygg, aldrig är rolig eller får visa upp någon slags sexualitet. Det är förpassade till de romantiska komedierna och där på ett mycket rent vis. Det vill säga, det diskuteras aldrig i filmer det tjejer egentligen pratar om när det kommer till sex. Detaljer. Kvinnliga perspektiv.

Men komedier jag pratar om här får alltid stor genomslagskraft. Jag har hört vissa män klaga på att de alltid utmålas som korkade i vissa filmer. Korkade, visst. Men de har även alltid en huvudroll, de är roliga, det är dem folk går på bio för att se. Kanske för att de vet att det bara är en roll som drivs med, och kanske även för att män på något sätt känner en slags samhörighet. Män som inte varit populära i skolan exempelvis. Kvinnor har att jämföra sig med en anonym sexualitet, alltid i skuggan av mannen och dessutom superkorkad och snygg. Eller jättelyckad och snygg. Och dessutom får hon alltid den där korkade, roliga och ofta oattraktiva killen. Där finns ingenting att ta ifrån. En stereotyp att skämta om måste inneha någon slags samhörighet med kvinnan. Inte hur kvinnan förväntas vara i samhället.