Islamofobin är ganska stor i Sverige och ofta sätter vi oss på våra höga hästar och förkunnar att islam är en bakåtsträvande relgion som sysslar med kvinnoförtryck och uråldriga och bakåtsträvande seder. Dessutom sätter vi ofta likhetstecken mellan muslim och fundamentalist.

Jag tror inte på religioner, men jag tror på att föra debatter. Just nu pågår en debatt om Carl Hamilton gjorde rätt som vägrade hälsa på de muslimska programledarna på annat sätt än det typiskt västerländska – att skaka hand. I debatterna dyker ofta upp argument som att ta seden dit man kommer. Vilket jag finner löjeväckande. Inte minst med tanke på att programmet heter Halal-tv och programlederna är muslimer. Borde inte Carl Hamilton tagit seden dit han kom? Det han gjorde var att sätta sig på en sådan berömd hög häst och uttala sig om religionen islam. Dessutom sa han det berömda ”Ni kommer hit och…”  varpå den ena programledaren upplyste honom om att hon var född i Sverige.

Ett annat argument är att deras sätt att hälsa på en man (genom att föra handen mot bröstet) är kvinnoförnedrande i och med att man gör mannen till en högre stående varelse än kvinnan. Det argumentet kan jag ta, men att försvara Hamiltos utspel är mycket märkligt i mina ögon eftersom det på intet sätt var nyanserat. Sverige är ett politiskt korrekt land annars. Ett möjligheternas land. Men uppenbarligen till en viss gräns, för muslimer kommer alltid ses som ett hot på ett eller annat sätt. Sverige är mångkulturellt och tolerant, men svenska, kristna eller ateistiska spelregler ska alltid ha ett bredare åsiktsforum och sätta agendan . Andra generationens invandrare kommer alltid vara invandrare och muslimer kommer alltid vara fundamentalister. Mycket kryper upp till ytan.

För att återgå till progammet handlar den viktiga frågan om vem som ska anpassa sig. Carl hamilton som blir inbjuden till programmet, eller programledarna som bör ta efter svenska seder och bruk? Ska troende bli respekterade för sin tro eller ska Hamilton bli respekterad för att han vägrar ställa upp på deras tro?

Man pratar även om att programmet på intet sätt inbjuder till debatt eftersom programledarnas åsikter får stå oemotsagda. Men handlar det inte lite om att just minoritetsgrupper och deras liv på ett sätt bör kvoteras in i samhället? Vad är man egentligen rädd för?

Jag försvarar inte religionen på något sätt och jag tycker alla har rätt till sin åsikt. Jag har heller inga problem med att Carl Hamilton visar sin ståndpunkt. Han kunde dock ha gjort det på ett mindre klantigt sätt. Åsiktsfrihet gäller även muslimer. Och kom inte och säg att de vägrar anpassa sig till svenska traditioner. De flesta försöker faktiskt bara öka förståelsen. Kanske dags att hoppa på det tåget?