Normen säger att när man uppnått en viss ålder ska man ha barn. Annars är livet meningslöst. Har man inte barn när man uppnått denna ålder ifrågasätter folk om det möjligtvis kan vara så att människan inte kan FÅ barn.  De som har levt tio år på universitetet, befordrats ett antal gånger och ständigt söker sig uppåt i karriären går därför och skaffar sig ett knyte. Som de sedan låter bo på förskolan eller med en nanny för att de helt enkelt inte har tid med barnet. Om föräldrar vägrar släppa sin karriärshets kanske de inte skulle skaffat barn över huvud taget? Jag menar, skaffar de barn för att normen säger det eller skaffar de dem för att få känna sig behövda? Hur kan man inte vilja umgås så mycket man kan med sina barn?

Jag menar inte att man inte ska ha chans att göra karriär efter att man fått barn. Jag menar heller inte att en av föräldrarna måste gå ner i tid, eller att ensamstående föräldrar ska få dåligt samvete. Jag menar de föräldrar som promt måste ha barn, fastän de egentligen är mitt uppe i karriären och helt enkelt inte har tid.  Vi är fortfarande så pass reaktionära att barn anses vara meningen med livet. Ja för vissa är det det. För mig är det det. För andra kan faktiskt jobbet, resorna, festerna, kompisarna, eller att helt enkelt få knulla runt vara meningen med livet. Och det måste få ha lika stor status som barn. För jag är övertygad om att de flesta innerst inne känner någon slags press på att de måste skaffa ungar. Att de en dag sitter i fåtöljen endast ägande en sjal och känner sig ensam, oälskad och icke-behövd. Är det en rädsla som driver dessa föräldrar? Eller är det någon slags pliktkänsla att bidra till samhället?

Jag orkar inte moralisera om att barnen alltid kommer i första hand. Det är andra så bra på. Och alla vet det egentligen. Skaffar du barn ska du fan ha tid med dem också. Jag skulle bara vilja slå ett slag för barnfriheten. Frivillig barnlöshet. Vill du inte ha barn egentligen är det bland annat ditt ansvar att på sikt förändra samhällets syn på att barn är meningen med livet. Sverige kommer inte gå under för det.