Dottern fyller nio månader idag. Jag läser lite på nätet om bebisars utveckling och att hon gör det hon ska. Jodå. Hon kryper för fullt och undersöker allt, nyfiken på allt och vill känna på allt. Hon reser sig upp på knäna och tittar över bordskanter. Hon börjar lära sig att härmas. Jag och Herr Kurry tävlar om vilket ord hon ska säga först; mamma eller pappa.

När det kommer till leksaker står det att det är viktigt för föräldrarna att uppmuntra lek som lär. Nu ska barn tydligen tycka om askar som passar i varann. Vid åtta månader skulle hon tycka om bollar och saker som rullade. Jag kan säga så här. Kajsas favorit sedan hon var sju månader har varit en träslev. Vi köpte en träbil till Kajsa för ett tag sen eftersom det skulle vara så kul med saker som rullade. Kajsa är grymt ointresserad. (Här kan biologister som griper efter halmstrån inflika Ja men jag säger ju att flickor inte är inresserade av bilar). Ställer man fram en hög med leksaker tar hon alltid den simplaste saken. Det vill säga ett snöre, en träslev eller en tvättlapp som sitter på en leksak. Kom igen nu Kajsa! säger jag. Prestera! Lek med bollen! Följ din utveckling så jag slipper skämmas!

Fast å andra sidan gillar hon böcker så jag gissar på att flickan blir boksmart. Och hon gillar min mobil så hon är säkert teknisk också.