Jag vet inte om jag var en ovanligt snäll unge när jag var liten, men när jag hör om föräldrar som går in i sina barns rum för att hämta smutstvätt eller städa blir jag lite chockad. Själv skulle jag bli skitförbannad om min mamma gick in på mitt rum för att rota runt, även om hennes intentioner bara handlade om att städa. Varför gör föräldrar så? Om de bestämmer sig för att ungen ska få ett eget rum är det väl ändå upp till ungen att ta ansvar för det? Har barnet inga rena kläder, borde barnet lägga dem i tvätten. Är det så stökigt att man inte kommer fram kanske barnet ska plocka fram dammsugaren. Och trivs barnet i stök så får det väl vara så? Kommer gäster stänger man barnets rum om man tycker det ser för jävligt ut.

När jag fick eget rum älskade jag att stänga in mig där. Jag möblerade ofta om. Jag tände ljus och läste. När jag var ännu yngre uppfann jag kreationer med hjälp av kartong och tejp. Jag älskade att ha en egen oas som bara var min, min, min. Här fick jag vara helt ifred. Ofta höll jag ganska rent. Jag tyckte om att ha det rent och fint. Mina föräldrar var noga med att aldrig någonsin tjata på oss om att städa våra rum och det var ett smart drag. De lade ansvaret på oss. Är det inte vad det handlar om när barnen får ett eget rum?

För mig är det en självklarhet att när barnet är kapabelt till att hålla efter sig själv, låta barnet få göra det också. Det handlar trots allt om integritet och det har även barn rätt till.