Jag vet att jag är lite sen. Diskusssionerna kring den nya Sex and the City-filmen är över. Men jag och herr Kurry beslutade oss för att se den ikväll och jag måste bara få säga att den sög. När serien kom var den lite nydanande för att den handlade om singelkvinnor och deras sexliv. Eller nåt. Filmen handlade om kärlek. Det var en romantisk komedi. Jag vet inte vad jag förväntat mig, men hatar romantiska komedier. Kärlek och bara kärlek. Knappt några skor. Knappt ens om sex. Jag har aldrig varit ett stort fan av serien, men jämför man med filmen slår den ju denna med hästlängder. Miranda hade inte rakat bikinilinjen och det skulle ses som lite härligt nytt antar jag. Fast det blev bara tvärtom, för att det över huvud taget togs upp. Samanthas mage hade blivit tjock. Carrie planerade ett stort bröllop eftersom det är varje flickas dröm tydligen. Inga roliga repliker. Inga vulgära repliker. Allt handlade om den där kärleken. Så jävla stereotypt. Så jävla tråkigt. Gud så besviken jag är.