Lyssnade lite halvt på radion igår där det pratades om att Fritids blivit sämre och att det finns allt för få ledare till barnen. Någon sa: ”Vi kan inte ens garantera barnens säkerhet” Kan man någonsin garantera barns säkerhet? Till en viss mån kanske. Klätterställningar och leksaker ska vara hela och funktionella, men sedan då? Barn som går på fritids är inte små bebisar som man kan lyfta bort från farliga saker. Vill ungar testa att hoppa från ett tak så gör de det. Visst måste det finnas ledare som har tid att hålla koll på barnen, men att säga att att man kan garantera barns säkerhet känns som att det är ett ouppnåeligt mål.

Sen kan man ju förstås fråga sig vad som menas med säkerhet. Är det att skydda barn från dödsfara eller är det att skydda dem från att slå sig? Jag vet föräldrar som skäller ut personal för att ungen har ett blåmärke i pannan. Som om att barn inte får göra illa sig. Som om det skulle vara något onaturligt över det. Jag har lite svårt att förstå denna hysteri kring beskyddande. Låt barnen gör sig illa, låt barnen lära sig av sina misstag och lära sig tänka lite själva istället för att sätta på dem hjälmar. Jag tycker att det är en bra egenskap om ett barn är ett yrväder som tar för sig och testar nya saker. Jag tycker det är egenskaper som ska uppmuntras.

Om de menar att skydda barn från dödsfara är det en annan sak. Det är dumt att ha en fritidsgård nära en sjö eller på ett högt berg. Men igen. Det går inte att garantera någonting, hur barnvänligt området än är. Ungen kan åka pulka och köra in i ett träd och dö. Hur kan man förutse detta? Ta bort trädet? När jag var liten fick jag en linbana i huvudet. Alltså en stång med ett däck på, fäst i en vajer. Det var tre ungar som inte brydde sig om att jag stod i vägen och så körde de rätt in i mig. På vilket sätt hade lärarna kunnat förutse och hindra detta? Det var inte så att jag utsattes för dödsfara, men jag hade lika gärna kunnat få hjärnskakning. Om min säkerhet hade varit garanterad hade denna olycka aldrig hänt? Barn gör sig illa. Ibland dör barn till och med och det ska självklart inte bagatelliseras, det ska själklart i möjligaste mån förhindras, men olyckor är olyckor och har man sagt att man kan garantera barns säkerhet och barnet ändå dör eller gör sig illa känns det som att man skjutit sig själv i foten. Jag låter kanske hård och oförstående och skulle något hända min dotter medan hon befann sig på fritids skulle jag såklart vilja ha en utredning. Men jag tycker fortfarande det låter magstarkt att säga att man kan garantera något.

Fast jag lyssnade bara med ett halvt öra som sagt, jag kanske missuppfattade hela grejen.