Den 29:e januari fyller Kajsa ett år. Där i krokarna ska hon inskolas på dagis. Föräldradagarna sinar. Även om de som vet säger att det är bra att de inskolas så tidigt som möjligt tycker jag det är alldeles för tidigt. Lilla bebisen ska vara bland massa okänt folk, utan sina föräldrar i flera timmar. Klarar hon det? Vad händer om hon inte gör det?

Oavsett om jag kommer in på någon utbildning i vår eller om jag istället ska börja jobba så kommer till det bli besärligt. Herr Kurry jobbar skift. Jag jobbar skift. Vad händer när båda jobbar kväll? Vad händer när båda jobbar tidigt och måste åka klockan sex? Lämna Kajsa utanför porten till dagiset? Vad händer när vi jobbar helg? Båda jobbar varannan helg och hittills har vi jobbat samma helger. Det kommer ju inte gå sen. Mamma och pappa kommer aldrig vara lediga samtidigt.

Börjar jag plugga (hoppas att jag förr eller senare kommer komma in på en utbildning) kommer det bli mycket pendlande. Jag hoppas på att trots att det inte är en distansutbildning kommer vara mycket självstudier.

Hur man än gör får man dåligt samvete. Jag är inte en sån mamma som tycker att bara för att man skaffar barn så ska man ge upp sina egna drömmar om man inte hunnit uppnå dem. Jag tänker fortsätta syssla med något slags självförverkligande, jag är fortfarande ung! Fortsätta tillåta mig att vara självisk. Det kommer ha sina gränser, Kajsa kommer alltid i första hand, men ändå. Men hur jag än gör har jag alltid lite dåligt samvete för att det blir krångligt. Jag hoppas att jag aldrig lyckas visa det inför Kajsa. Det är då det kommer kännas onaturligt för henne och det är då hon senare kan bli arg för att mamma är så självisk. Jag vill inte hamna i den kvinnofällan. För det är inte mitt fel att båda jobbar skift och båda jobbar helg. Däremot är det lite mitt fel att jag kommer på att jag vill plugga nu.