För några veckor sedan var jag och såg Lady Gaga i Globen. Det var fantastiskt, spektakulärt och påkostat. Det hade känts ännu mer fantastiskt om vi hade haft bättre platser, men men.

I alla fall. Lady Gaga är intressant, även om musikgenren hon representerar är ganska tråkig.  Hon framstår för många som mer eller mindre galen, eller som 2000-talets Madonna. Jag läser om henne på nätet och diskussionerna huruvida hon är feminist eller inte. Bland annat här hittade jag en intressant artikel, på vilken jag försöker göra mig en uppfattning om henne och samtidigt översätta andemeningen i vad som står där. I en intervju har hon sagt: ”You see if I was a guy and I was sitting here with a cigarette in my hand, grabbing my crotch, talking about how I make music because I love fast cars and fucking girls, you’d call me a rock star. But when I [sing about sex] in my music and videos, because I’m a female, because I make pop music, you are judgmental and you say that it is distracting.  I’m just a rock star.”

För att sedan på frågan om hon är feminist svara: ”I’m not a feminist. I hail men, I love men, I celebrate American male culture– beer, bars, and muscle cars.”

Lady Gaga sätter som många andra likhetstecken mellan feminist och manshatare, vilket borde få mig att dra öronen åt mig. Men saken är väl den att för mig är Lady Gaga en feminist i dess sanna form oavsett hur rädd hon själv är för ordet feminist. Hon uttrycker kvinnlig sexualitet, men hon objektifierar den inte. Hon är avklädd, men hon speglar sig själv och inte det manliga ögat, det vill säga hon står inte och juckar mot en påle. Hon visar att även kvinnor får vara galna och göra vad de vill, för att de kan. Och jag kommer på mig själv med att som med alla andra kvinnliga ikoner, dissekera dem för att få ett sammanhängande mönster. När hela grejen med Gaga faktiskt är att hon gör sin grej, skitsamma om det inte följer ett politiskt mönster eller inte går hand i hand med vad kvinnor ska säga för att bli upptagna i den fina, medvetna kretsen, är inte det en feministikon så säg? Manliga artister får, precis som hon säger, göra vad de vill, det är rock. Kvinnliga artister blir synade i sömmarna för att de är avklädda eller sjunger om sex. Och att kritisera en kvinnlig artist för att vara avklädd och indirekt mena att det är ofeministiskt, det luktar ju lite Kvinnor har ingen egen sexualitet – den måste gå via mannen. Eller Avklädd  kvinna är en dålig kvinna.

 Jag vet egentligen för lite om Lady Gaga för att uttala mig. Kanske är hon på tok för kommersiell och därmed falsk för att kunna bestå som förebild eller ikon. Kanske är det alldeles för enkelt att i dag prata om att bejaka kvinnors sexualitet och att kvinnor ska ta för sig, men faktiskt inte mena så mycket med det egentligen. Men jag vet att Lady Gaga kämpar mycket för queer, säkert sex och att våga definiera sig sig själv och sin egen sexualitet, genom texter och videos (se bad romance som handlar om kvinnors exploatering i musikbranschen.)

Sen kan man ju alltid kritisera just hennes avkläddhet eftersom vi vet att det är vad som säljer. Jag undrar också lite över om hon är en smart förebild för kidsen som lyssnar och tittar på henne och kanske inte förstår vad det är hon många gånger försöker förmedla, utan bara ser det hon gör. Det är där jag blir kluven, då hon å ena sidan känns egen, men å andra sidan på tok för mycket världskändis för att vara trovärdig. Men jag tror jag står på hennes sida ändå, just för att hon verkar brinna för något och för att hon har en agenda. Och för att hon vågar vara outraegous och spektakulär.

Så nu ska jag lägga av med de fasonerna och fortsätta gilla Lady Gaga för att hon säger det hon säger, för att hon gör det hon gör och för att hon bjöd på en underbar show i Stockholm.

Eller hur Christine?