De hade prins och prinsesskalas på Kajsas dagis i dag. Jag tror det var nåt barn som hade kalas och något som föräldrarna ordnat. Men jag blir ändå lite uppgiven. Nu var det inte på Kajsas avdelning, så hon var inte med. Men om hon skulle varit det, hur skulle jag ha ställt mig till det? Hur var egentligen klädkoderna? Var alla flickorna tvungna att ha prinsessklänning i dess rätta bemärkelse? Tiara? Var pojkarna tvungna att ha prinskostym? (Hur ser en prins ut?) Vad skulle hända om någon pojke hellre ville vara en prinsessa? Om en flicka ville vara en prins? Skulle det uppmuntras?
Förskolorna ska gå efter läroplanen och i den står det tydligt att de ska verka för att inte cementera könsroller. Jag kan inte säga att jag då tycker det är rätt att ha ett party med så tydliga könskoder.
Jag gillar verkligen alla lärare på dagis. De tar sig tid med alla barnen och är personliga och alltid tillmötesgående. Men i dag kommenterade en lärare en flicka som för en gångs skull hade utsläppt hår. ”Hon blev så fin! Hon ser så vacker ut!” sa hon. Även Kajsa fick höra när hon började få långt hår att Oj oj oj det är så fint. Jag kan ju inte svara på om en pojke får samma bemötande när han börjar få långt hår, eller om han helt enkelt får uppmärksamhet när han klippt det kort. Men att uppmärksamma en flicka och kalla henne för vacker för att hon har utsläppt hår, det är inte ok enligt mig. Var hon inte vacker i uppsatt hår?
Det är tyvärr på dagis de lär sig koderna för hur de ska agera. Det är jättetråkigt och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det eller hur jag ska agera. Jag vill inte skriva någon på näsan, de måste ju veta vad som står i läroplanen. Men jag tror Kajsa kommer bli förvirrad.
Jag tror du överdramatiserar lite. Din dotter förstår säkert att olika människor har olika åsikter, läraren/lärarinnan på dagis kan tycka en sak är vacker och mamma kan tycka om något annat. Hon har med all sannolikhet även själv tex favoritleksaker och leksaker som hon ”bara” gillar, så hon förstår nog också att man inte behöver tycka uppsatt hår är fult trots att man föredrar utsläppt.
Men det var inte så jag menade. Jag menade att en flicka inte ska behöva bli uppmuntrad för sitt utseende, i det här fallet håret. Jag tycker framför allt inte att förskollärare ska uttrycka sådana saker. Flicka och vacker brukar ofta höra ihop. Jag tycker inte om det, och jag tycker speciellt inte om att det ska uttryckas till barn. Alla barn är väl för faan vackra.
Ang prins och prinsessparty kan jag berätta att vår förskola och även fritids på skolan varje år har tema Prins och prinsess. Det temat pågår en längre tid och avslutas med ett ”party”. Man kan ju arbeta med genusfrågor på olika nivåer och här blir det mer på symbolisk nivå alltså med normer och framförallt föreställningar. Min yngsta dotter sa alltid att hon var en prinsessa när hon gick i förskolan. När hon fick glasögon sammanföll det med just det här tema arbetet. En flicka sa till Livia att hon inte längre kunde vara en prinsessa eftersom hon hade fått glasögon, något som prinsessor inte har. Men serdu det kunde hon visst för det har prinsessan Viktoria. Jag tycker att dom gjorde ett bra jobb på förskolan. Men det krävs kunskap från personalen. Att ”bara” ha ett prins och prinsessparty utan att ha gjort ett grundligt pedagogiskt arbete innan tycker jag inte låter bra.
Ang ”vackra flickor” tycker jag att personal innom barnomsorg ska akta sig för att objektifiera barn. Subjektifiera istället för att stärka självkänslan. Dessa vackra och duktiga flickor ska en gång prestera en massa i tonåren och då kan ett misslyckande bli förödande.
Det finns ett barnprogram om en prinsessa som är busig, rufsig i håret och fiser. Hon är bara prinsessa för att hennes föräldrar är kung och drottning. Sånt tycker jag är viktigt att barnen ser, men jag är inte så säker på att lärarna tänker så långt. Nu är jag kanske taskig. Kanske man borde prata lite och ffråga om ur de ser på saken, under ett utvecklingssamtal.
Hej Kurry! Följer fortfarande din blogg tills jag själv hittar tid och inspiration att börja skriva igen.
Prins- och prinsesstema var för det första ett ganska ovanligt tema. Kunde man inte kalla det kungafamiljstema? För det måste väl ha varit det som man ville, att barnen skulle klä ut sig till kungliga figurer? En prins är helt krasst en manlig version av en prinsessa, så på så vis är det ju ett logiskt urval. Tyvärr läser vi in en massa saker i ordet prinsessa, man tänker ju på en ursöt och vän liten docka i rosa spetsklänning och gnistrande krona. Kolla på verklighetens prinsessor, inte går Victoria runt i gyllene krona och väntar på att räddas av en prins?
Det hade varit värre om dagiset haft tema prinsessa-riddare eller prinsessa-pirat, som man sett så mycket. Då blir det verkligen uppdelat i söt flicka-tuff grabb. Men en prins är väl lika söt och vän som en prinsessa?
Nä, ett sagotema hade varit mycket mer kreativt! Föreslå det nästa gång. Då kan barnen välja på att vara allt från söta prinsessor till farliga drakar eller snälla troll.
Vad gäller utseendet… Så tror jag att pojkar också får beröm för sitt utseende. Jag har sparat ut min sons lockar och det leder till mycket kommentarer, både från fröknar till vänner och släktingar. ”Oh så söt han är” eller ”Åh vilket hår han har!”. Precis sådana kommentarer som jag fick som barn för mitt lockiga hår. Jag tycker inte det är fel att kommentera om någon är fin. Alla människor tycker om att få en komplimang för att den är fin, oavsett ålder. Däremot ska man inte lägga fokus på det. Man kan likagärna säga att någon är fin som att den ritar fint eller klättrar så bra. Men de två senaste sakerna är mer än komplimanger; de är talanger som ska uppmuntras och lyftas fram på ett annat sätt.
Hej! Vad kul att se livstecken från dig!
Ja jag kanske själv är för snäv i mitt tänk om prinsar och prinsessor, men jag blir alltid väldigt misstänksam mot lekar och kalas som ska gå ut på att pojkar och flickor ska separeras.
Angående kommenterande av utseende. Det är ok om barnen får beröm på lika premisser. Men jag märker tendenser av att flickorna får beröm när de har klänning och långt hår, och killarna när de ser tuffa ut. Det är alltså något jag tydligt sett själv. Om Kajsa tycker att hon är fin i en ny tröja men inte får beröm för det, hur kommer hon tolka det då? Om hon sen får beröm för att hon har klänning/utsparat hår etc, då lär hon sig ganska snabbt hur hon ska se ut för att få beröm.
Ja, jag känner ju igen mig i din situation. Och jag hugger ju hellre, misstänksam och utan tilltro. Jag kan inte se det positiva i ett prinsess- och prinskalas eller tro att det är pedagogiskt upplagt och att flickor och pojkar inte förväntas vara på ett speciellt sätt.
Och vad gäller flickor som uppmärksammas pga utseende kan jag inte bli annat än trött och ledsen. Det är klart att det även för barn är härligt att få höra att de är fina…men pojkar möter inte alls samma kommentarer kring kläder, hår eller vad det kan vara. Inte i samma utsträckning. Och om det nu är någon söt pojke med långa lockar (från ovanstående kommentar) som får komplimanger så undrar jag bara över alla andra barn. Barn som inte har nya kläder, lockar i håret, söta smilgropar…får de höra att det är fina nångång?!
Prata om det med personalen, absolut! Men bli inte för besviken om inget händer. Allt vi kan göra är att vara de bästa förebilder vi kan för våra barn. Prata om alla tankar och funderingar med dem. Just nu gör jag vad jag kan för att få min Tuva att förstå att man inte måste ha klänning för att få vara med och dansa. Tydligen är det en regel de äldre barnen har på förskolan. Ledsamt, verkligen!
Alltså, jag blir så jäääävla trött! Inte på dig, inte på dina tankegångar, utan på att det FÖR HELVETE inte ändras ett dugg på förskolor, trots att det ligger SÅÅÅÅ i tiden att utbilda personalen i genustänk. Varför gör man det? För att kunna säga till nya föräldrar att ”här på förskolan är minsann alla pedagoger utbildade inom genustänk, och det är något vi jobbar MYCKET med hos oss”? Det låter ju skitbra, men varenda kurs som jag har gått på (och jag har hunnit med några föreläsningar, kurser och utbildningar trots min relativt korta tid inom yrket) är likadan. Och nog sjutton är det bra med upprepningar, de behövs ju uppenbarligen, men vad händer när man kommer tillbaka till förskolan då? Jo, då glömmer man ALLT, och går tillbaka till gamla mönster.
”Åhh, vilken söt klänning du har, och vad vackert ditt hår är när det är lockat. Har mamma gjort det?”
”Nämen, vilken tuffing som kommer här då, med Spiderman på tröjan! Har mamma köpt den?”
Aldrig någonsin är det pappa som har köpt en tröja till ungen, eller lockat håret, för den delen. Jag blir så trött på allt hyckleri!
Och nu ska jag sluta ta upp plats i din blogg, Karin. ;)
Linnea: Ja det är ju utifrån vuxnas definition av ”fin” som barnen uppfostras till pojkar respektive flickor. Det är beklämmande. Vad som är mer beklämmande är att inte lärarrna på din dotters förskola inte gör någt åt klänningtvånget vid dans. Det är faktiskt oförsvarbart.
Linda. Du får ta upp hur mycket plats du vill i min blogg. Det är ju inte sååå ofta du kommenterar i den :)
Jo det känns som om det där med genuspedagogik är något som bara står där i läreplanen för att det ska. Har du förresten märkt skillnaden i genustänk mellan unga och äldra förskollärare?
Eh? klänningstvång?
Den där texten i läroplanen om att inte cementera könsroller verkar som gjord för att det skall bli gränsdragningsproblem. Jag menar vad är en könsroll i detta sammanhang? Jag skulle tolka det som så att dagis inte skall ha en uppdelning där flickor får lära sig baka emedan pojkar skall snickra. Men det kan ju tolkas, som det görs här, som om det är samhällsnormen för hur tjejer och killar skall uppträda som avses.
I det senare fallet blir det ju verkligen svårt.
1)Om personalen _inte_ får ge beröm eller visa uppskattning till barn som uppträder så som normen föreskriver så skapar de ju bara en ny norm. Dvs då får killar bara beröm om de är prinsessor och tvärt om och ett sådant konstigt system vill väl ingen ha.
2) Skall man behandla barnen lika så är det fortfarande svårt att göra avvägningen i varje enskilt fall.
a) Skall man tex dela upp barnen i två grupper med lika delar pojkar och flickor sedan får ena hälften beröm efter pojknormer och den andra hälften beröm enligt flicknormer. Det funkar ju inte heller.
b) Eller så är kvoteringen individuell. Får ett barn beröm för ett pojkaktigt beteende så skall det nästa gång få beröm för ett flickaktigt. Fast det blir nog väldigt svårt att administrera och hålla reda på vem som har fått beröm för vad.
3) Slutligen så finns alternativet att inte ge beröm alls om barnet gör något som faller inom könsnormer. Dvs flickor skall inte uppmuntras att ta för sig och pojkar skall inte ombedjas vara lugna. Fast då blir det ju ingen förändring eller personlig utveckling för barnen.
Slutsatsen blir nog att pedagogerna gör bäst i att ge beröm direkt från hjärtat när de finner att det är befogat. Även om det leder till viss snedfördelning.
Sedan finns det väl en mänsklig rättighet som säger att föräldrar har rätt att föra vidare sin religiösa tro (och med den sina normer) till sina barn. Där kan det mycket väl krocka med intentionerna i läroplanen.
1. Lärarna ska uppträda på ett sätt som gör att inget attribut blir atigmatiserat eller anses bättre eller sämre. Med det i ryggen ska lärarna vara medvetna om att de inte agerar bara enligt könsrollsuppmuntrande, och det är det senare som är vanligast enligt mig. Att t ex flickorna får beröm när de har en ny klänning men inte en ny tröja. Att pojkarna får beröm när de kastar långa bollar men inte när de har en ny frisyr.
Självklart ska förksolan bemöta föräldrars värderingar och normer, men ska de verkligen stå för föräldrars kalas? På vilket sätt är ett prins- och prinsessparty en tro?
Det är skillnad mellan äldre och yngre förskollärare, absolut, men störst skillnad ligger hos barnskötare, tror jag. I alla fall hos oss. Många förskollärare brinner för sitt arbete, ser till att få gå på utbildningar och liknande (vilket de också har tid till, eftersom de har mer planeringstid än barnskötare) och hänger trots allt med i utvecklingen. Eftersom de också är ansvariga för den pedagogiska verksamheten så ligger det ju också på deras ansvar att läroplanen följs. Därför införlivar de också ofta genustänket i vardagen.
Sen finns det alltid undantag. De som rättar en liten tjej som säger att hon är kär i sin kompis Stina. De som talar om för en stolt kille att det bara är tjejer som har klänning och nagellack. De som gör världens största grej av att Emma har flätor och ser ut som en prinsessa, medan de samtidigt talar om för Melker att stora killar minsann inte gråter för småsaker.
Men yngre förskollärare har utbildningen färskt i minnet och är bättre på det här än äldre, i allmänhet. Och barnskötare är sämre än förskollärarna, i allmänhet. (Även om jag själv naturligtvis inte vill vara sämre än en förskollärare…)
Just nu ligger genustänket lite på is hos oss (alltså pratet om det på personalmöten och liknande) eftersom vi tydligen behöver ta tag i värdegrunden och vårt förhållningssätt till föräldrar och varandra… *suckar*
Nu vet jag inte vilken tanke pedagogerna på din förskola har men bara för att det är ett prinsess och prins tema behöver det inte cementera könsroller. Jag är pedagog och jag har för närvarande ett prinsess och draktema. Ett av mina mål är speciellt angående könsroller. Och att det är okej att vara fin men man kan fortfarande få göra ”tuffa” saker. Man måste spräcka den myten att bara för man tycker att om prinsessor och vill va prinsessa kan man bara sitta still och leka med dockor. Många flickor tror att mman måste välja mellan att springa runt och leka vad man viill och vara fin(vacker. det är den normen som man ska spräcka. Dessutom så vill många pojkar ha klänning och var vackra men får inte för sina föräldrar men vi pedagoger hindrar dom inte från det.
På våran förskola så är klimatet väldigt olika än vad som beskrivs ovan.
Dra inte alla förskolor över en kam. – pedagog
Fast dragit alla förskolor har jag ju inte gjort, jag pratar ju uttryckligen om min dotters förskola.
Visst kan man jobba med mytspräckning, men jag tror inte så är fallet här. Tvärtom ser jag väldigt lite genustänk, inte ens när man uttryckligen frågar hur de jobbar med genuspedagogik är de med på noterna och det är bara att beklaga.