I onsdags var vi på en vansinnigt intressant föreläsning om postkolonialism. Jag har aldrig riktigt tänkt på vad kolonialism i stort innebar eller vad det fick för konsekvenser för resten av världen och för framtiden. Med postkolonialism menas i stora drag att påvisa effekterna av kolonialism; österlandet beskrivs som något främmande, exotiskt, annorlunda. Och därmed något negativt. Västvärldens liv och tänkesätt är det normala. Kolonialismen skapade dikotomier när man lät hudfärg och ursprung bestämma en individs egenskaper. De koloniserande tillskrev de koloniserade alla de egenskaper de själva inte ville ha. Den vite mannen blev normen för den normala och från vilken man skulle utgå. I filmer i dag är det alltid den svarte mannen som dör först i en skräckfilm. Det är den svarte mannen som är kriminell eller den som är annorlunda.
Läraren drog en parallell till Simone de Beauvoirs Det andra könet. I den patriarkala ställningen tillskrev mannen kvinnan de egenskaper han inte ville ha. Läraren trodde att Franz Fanon som var en av frontfigurerna för postkolonialism hade influerats av de Beauvoir.
Eftersom jag aldrig dragit paralleller mellan kolonialism och sexism och dagens strukturer fick jag en aha-upplevelse. Det föll på plats. Kvinnan beskrivs gärna som mystisk, annorlunda och i jämförelse med mannen – något negativt. Här vet jag att många protesterar, men en kvinna och en man ställs alltid i motsatspar och då mannen är normgivande blir alltid kvinnans egenskaper negativa och alltid i centrum för debatt. Det är kvinnan som ska ändra sig om något är orättvist eller ojämställt, inte mannen. En kvinna får gärna vara kvinnlig, bry sig om sitt utseende, städa och gå i högklackat. En kvinna får också ha lite skit under naglarna och byta däck på bilen. Det vill säga så länge hennes kvinnliga attribut inte glöms bort eller så länge man påpekar att hon är en kvinna som byter däck. Eller är en kvinnlig läkare, eller kvinnlig polis. Det typiskt kvinnliga är alltid lite sämre, det tycker både kvinnor och män. Det är coolare att ha många manliga vänner och det är fjolligt med en man som vattnar blommor. Egenskaper och attribut uppdateras och vi kallar oss moderna, men de mycket gamla förtryckande reglerna fortsätter upplevas som en sanning när vi diskuterar testosteron, biologi och manligt och kvinnligt. Naturen är fortfarande avgörande för hur en människa förväntas agera. Debatterna leder alltid tillbaka till naturen. (Här diskuterar jag såklart västvärldens perspektiv, i vilken vi egentligen ska vara fria och moderna)
Det är ju inget nytt att mannen är normgivande i samhället, det intressanta i det hela var parallellen med kolonialism och hur det tänket fortfarande styr oss moderna människor. Kanske är det bara jag som inte gjort den parallellen, men så har jag inte läst Det andra könet eller böcker om kolonialism heller.
I onsdags fick jag dessutom lära mig att Sverige var ledande inom forskning för rasbiologi. Grattis Sverige!
Jag saknar att plugga.
Jag tror att det var Fanon som sa något om att de förtryckta måste göra motstånd genom att sluta se sig själva genom de vitas ögon.
erika: det är verkligen hjärngodis!
Linnea: Jo, och egentligen tycker jag väl det är lite konstigt. Om man är medveten om förtryckarstrukturerna är det ganska svårt att bara ”sluta” vara den förtryckta.
Ja det går nog inte på en dag. Men om man applicerar det på dagens strukturer, alltså att mannen ”skriver” normerna och därmed också kvinnans underlägsenhet, så kanske man kan säga att kvinnor ska sluta se på kvinnor genom mannens ögon. Uch jag vet inte riktigt hur jag tänker, eller snarare hur jag ska skriva det.
Jo det är jag helt med på. Men det är ju inte bara de förtryckta som ska ändra sig liksom. Det är ju oftast så det låter ”Om du inte är nöjd får du väl göra nåt åt det”. Det är väl inte så lätt när man inte har de förutsättningarna. Liksom. Nu är det ju såklart lättare för en kvinna i västvärlden att göra det, än för en svart under ex. apartheid. Men ändå.
Nej det är absolut inte bara de förtryckta som ska ändra sig, men det finns kolonistiskt tänk som fortfarande i högsta grad lever kvar i alla sociala grupper. Västerlänska feminister som ska rädda den förtryckta invandrarkvinnan, i all välmening. De blir utpekade, självbilden förändras.Bögar är nu för tiden ganska okej men dom ska helst vara fjolliga och lyssna på schlager,då är det riktigt kul för då kan vi titta på dom i prideparaden, men uch, ska dom få gifta sig också.
Man kan alltså plocka ner det kolonialistiska tänket från att det västerländska sättet att leva är norm i världen, till svenssons liv i sverige är norm, till den svenska kvinnans feminism är den enda rätta osv. Grupper blir utpekade det blir mönster och en sanning. I all välmening. Alla delar inte samma vardag och har inte samma förutsättningar. En sorts mission som blir ett förtryck. Samtidigt är arrangerade äktenskap i dag tillåtna om det finns sådana sedvänjor i länderna som de unga kommer ifrån. Man kanske skulle låta lagarna gälla alla. Homoäktenskap är ett steg i rätt riktning, bryta normer, ändra lagar.
Jag är helt med på det du säger. Det är superintressant. För ett tag sen läste jag (senaste numret av Bang) en artikel skriven av Jessica Hoffman och rörelsen Feminists of color´s kritik mot den vita feminismen. Vi priviligierade vita feminister tror att vi i all välmening gör något gott för alla kvinnor i världen, när vi egentligen bara upprätthåller vår egen status och privilegium. Allt sker på vårt initiativ och gagnar oss. Allt ses fortfarande genom den vita ”rasens” ögon.
Artikeln i stort handlade om vita feministers kamp för sin säkerhet och mot våld och feminists of colors kritik mot att luta sig tillbaka på den straffrättsproblematik som profiterar statligt våld. Kritik mot att vita feminister inte är för en hel samhällsomvandling. Man glömmer bort flyktingar som inte har mycket rättigheter, som staten kan våldföra sig på. Man grundar sin kamp för rättigheter på ekonomi och rättssäkerhet och välfärd.
Mycket rörig kommentar av mig, men jag är dålig på att referera en hel artikel.
Priviligerad= makt. I alla grupper på alla nivåer finns olika ”makthavare”. I en viss situation är det jag som är priviligerad, har makten. Frågan är bara vad jag gör när jag har den? Talar om vad som är norm, jag är ju ”normalen”. Eller använder jag den till att synliggöra normbrytarna? Synd att inte Bang går att läsa på nätet.
Vi använder vår makt till att utöka den. Till att finslipa våra privilegium. Att göra något annat skulle äventyra vårt privilegium och vem i topp vill maka på sig, när man har det så skönt?
Jag kan ge tidningen till herr Kurry så får du söka upp honom på jobbet :)
Jag vill jätte gärna läsa den. Jobbar faktiskt på b-laget i morgon. Skicka med den då om du hinner läsa det här.
Nu har ju inte jag lärt mig era intern-uttryck som b-laget, men jag antar att du ska jobba med Herr Kurry? ;)
Han jobbar em i morrn i alla fall. Jag skickar tidningen med honom.
Det blir jätte bra.
Hmmm… Visst har kolonialismen lämnat stora och tydliga spår i historien. Men att ”främlingar” och utbölingar tillskrivs negativa egenskaper är inte ett fenomen som uppkom med kolonialismen. Så ser det ut i alla kulturer. I sagorna som återfinns i ”Tusen och en natt” det tex ofta sultanens kinesiske trollkarl som har skurkrollen. På samma sätt får hjältar ofta egenskaper och utseende som är norm hos publiken. Syftet är att publiken skall känna igen sig i hjälten. Att den svarte mannen dör först i skräckfilmer borde alltså betyda att andelen svarta i publiken är färre än andelen vita (den svarta publiken får en rollfigur att identifiera sig med så att de också attraheras av filmen, men i slutändan så är det den vita amerikanska medelklassen som betalar merparten av biljetterna och därför också är de som får mest för pengarna).
Detta sätt att flörta med publiken får givetvis negativa konsekvenser. De personer som tillhör den utpekade gruppen kommer att få kämpa mot de fördomar som klyschorna skapar.
Sedan håller jag väl inte riktigt med om att kvinnor skulle framställas i mer negativ dager än män. Hela verklighetsfolkdebatten och det mumlande upproret mot den ”bögfeministiska vänsterdiktaturen” och dess fogdar inom kultureliten tyder på motsatsen. 00-talet var feminismens årtionde men nu har ”Svensson” (eller Janne Banan eller vad han nu kallas) fått nog av att hånas och utmålas som roten till allt ont.
På det individuella planet är det visserligen så att både män och kvinnor framhåller sina egna starka sidor som stående i motsats till det andra könet. Män säger att tjejer inte kan köra bil och kvinnor framhåller att män inte kan göra flera saker samtidigt, för att ta två exempel. Men där är man nog lika goda kålsupare.
Vilket inte helt osökt för oss in på frågan om det är bra eller dåligt att härleda skillnader mellan kön eller kulturer till naturen/evolutionen. Visst är nästan allt som sägs på den fronten skitsnack. I bästa fall är det spekulationer som kan tituleras troliga. Men det finns i alla fall ett försök att härleda sina påståenden till någon form av vetenskapligt bevis, och det är otroligt viktigt. Det visar att vetenskapen, framförallt naturvetenskapen, har en särställning i samhället. Har du vetenskapen på din sida har du rätt. Alternativet till detta är att ren vidskepelsen, tex religiösa texter, får agera som sanningssägare. Sådana läder finns och de är inte roliga att bo i.
Fast jag tycker också att kvinnor framställs i bättre dager i ex film och reklam. Kvinnorna får alltid den smarta, lugna och ohumoristiska rollen. Jag är ganska säker på att det handlar om mäns givna plats i samhället, som gör att de kan kosta på sig att få den drulliga, korkade och roliga rollen. Manligheten är så intakt ändå. Och ja, det säger jag trots kulturelitens problematiserande av mansrollen. Feminismen har aldrig blivit tagen på allvar av män. Visst är det oftast feministerna själva det berott på och visst är feminismens brist på självkritik ett problem för dess utveckling. Men många män har så otroligt svårt att tänka sig att de skulle vara priviligierade.
Nu ska jag ta exemplet barnuppfostran. Det är liksom ok för en flicka att gilla blått och bilar. Det är något positivt att vara en sk ”pojkflicka”. Tuff och framåt. Är det ok för en pojke att gilla rosa och blommor och hjärtan och leka med dockor? Nja. Inte alls på samma sätt. Man blir lite fjollig. Det finns dessutom föräldrar som är rädda för att pojken ”ska bli bög” för att han gillar tjejgrejer. Så samtidigt som man uppmuntrar flickor till att vara flickor och klär dom i små söta klänningar, föraktar eller skrattar man åt att komma på tanken att göra detsamma för en pojke. Det här är ett tydligt exempel på vilka attribut och egenskaper som är ok. Det här blir barnen matade med varje dag. Flickorna lär sig att ta för sig, pojkarna får bara vara.
Vetenskap är viktigt, men naturvetenskap anses ju vara viktigare än ex ”kulturvetenskap”. Konstruktivism och genusvetenskap.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/19/kvinnor-har-lite-att-vinna-pa-att-vara-roliga
Här är en bra artikel som lite berör det jag försöker säga, fast den handlar om kvinnliga komiker. Skriven av fantastiska Elin Grelsson, också en feministisk bloggare.
Ok, det du uttrycker är att kvinnorollen är i kris? Män har haft sina könsroller (gentleman, macho, familjefadern, etc) ganska intakta medan de typiska kvinnorollerna är förlegade i samhället. Det är svårt att ta en traditionell modersroll när man skall vara familjeförsörjare samtidigt. Problemet blir akut när det kommer till att uppfostra unga flickor. Hur mycket skall de få utav de traditionella kvinnorollerna som kommer att vara dem behjälpliga i det sociala livet och hur mycket skall man ge dem av de nya ”manliga” inslagen som kommer att fungera i yrkeslivet?
Jag tycker att det alltid funnits lite Damn if you do, damn if you don´t när det kommer till kvinnor. Var moderlig, ta hand om din familj, men skaffa dig en karriär och förverkliga dig själv! Det är svårt att leva upp till allt det där, och dessutom orättvist när samma krav inte ställs på mannen.
När så krav ställs på mannen blir han förorättad för att vi bespottar honom och vill göra om honom. Det som alltid varit ok när det gäller kvinnor.
Tack för lånet av tidningen. Det var min första kontakt med en feministisk tidning. Det var mycket intressant att läsa, Från I-lands kvinnornas plastikopererade vaginor till iranska kvinnors kamp för grundläggande rättigheter. Ironiskt nog var Hoffmans artikel väldigt svår, svår att läsa och att förstå i varje fall för en som inte är insatt. Hon inkluderar inte speciellt många på det sättet. Men tidningen är väl inte riktad till ”vanliga” kvinnor utan utbildning. Dessutom är den jävligt dyr. Vill förtydliga att jag faktiskt tyckte att tidningen hade intressanta artiklar.
Hoffmans artikel var väldigt svår och jag fick läsa den flera gånger.
Jag har också stört mig på att Bang är så fruktansvärt akademisk, jag hade stora problem att förstå den. men sen de bytte chefredaktörer har det bliit lite bättre tycker jag och de är inte totalt insnöade.
Jag har prenumererat på Bang ett tag och vill du låna fler har jag ett par på lager :). Alla nummer olika teman. Humor, kropp, osv.
Jag lånar gärna fler. Jag hör av mig när jag jobbar så jag kan hitta Herr Kurry. Han är ju ledig nu.