Nedanför rulltrappan till skolan brukar det ibland hänga folk som tigger pengar. För några veckor sen frågade en man mig efter några slantar då han behövde dem till pendeltåget. Jag gav honom en krona för det var det enda jag hade, och sa att jag hoppades det fanns någon som hade mer pengar. Han blev dock väldigt tacksam och jag kände mig så där härligt altruistisk.
I dag såg jag samma man stå på samma ställe igen, och på andra sidan en annan man och tiggde pengar. Ungefär här förstod jag att pengarna gick till något annat än pendeln. Jag såg en tjej gå fram till den andre mannen. Hon skällde på honom och sa att han ju fick pengar av henne, varför stod han då kvar? Kontentan var alltså att han ljugit om vad han skulle med pengarna till. Mer hörde jag inte.
Sånt här kan jag fundera på länge. Jag har inga problem med att ge pengar till dem som kommer fram och uttryckligen ber mig. Inte för att jag särskilt ofta har kontanter, men har jag det är jag gärna givmild. Jag förstår givetvis att det inte finns en endaste människa som finner nöje i att tigga folk på pengar, då hemlösa och alkoholister anses vara den lägsta varelsen i hierarkin. Något denne tydligen också valt. Men det känns bra för mig. Det är falsk altruism, jag gör det för att hjälpa någon, samtidigt som jag känner mig som en bra och välvillig medborgare. Ibland har det kommit fram nån ung kille och frågat efter busspengar och jag har försökt hjälpa till. Här har jag förstått att folk gör skillnad. Att det är mer rätt att ge pengar till någon som varken är hemlös eller alkoholist, utan bara lite fattig, än att ge dem till just alkoholist. En sådan tydlig markering gör mig lite illamående. Antingen ger du pengar till alla kategorier – eller så ger du aldrig pengar.
Jag skulle troligtvis inte reagera som tjejen, men jag förstår att hon blev arg, om man inte är väldigt liberal till det här med att ge pengar. Å andra sidan har du ju alltid ett val. Att ge pengar eller att inte göra det. Vad pengarna sen går till, har du verkligen med det att göra om du valt att ge bort dem? Har du rätt att bli arg?
En endaste människa är inte ett företag som försöker lura dig på dina besparingar. Den människan som ber dig om en slant är bara ute efter medmänsklighet. Således anser jag att du inte har rätt att varken känna dig kränkt eller lurad om pengarna inte går till vad du tror de går till. Det är fortfarande du som har valet att ge pengar eller inte. Det är fortfarande du som har makten, det är fortfarande du som står högre upp i den sociala rangordningen.
Generellt är jag emot att ge folk som tigger pengar. Dels för att jag inte vet vad de faktiskt tänker använda pengarna till, men framför allt för att jag tycker att det är samhällets ansvar att se till att alla människor har bostad, mat osv. Det ska inte falla på enskilda individer. Staten ska helt enkelt inte slippa undan för att du och jag är snälla och ger dem pengar så att de kan hanka sig fram. Det ska finnas ett mkt bättre system och jag vill inte hjälpa dem låta slippa undan. Låter säkert hårt och jättesnålt men jag tycker faktiskt så.
Självklart är ju problemet politiskt och man hjälper ingen genom att ge småpengar. Men om man bortser från det och bara ser till den här personen som ber om pengar, varför anser du då att det är viktigt att veta till vad pengarna används?
jag tycker inte det låter hårt eller snålt, eftersom du har en klar ståndpunkt om vems ansvar det är.
De småslantar vi ger som medmänniskor påverkar inte på något sätt samhällets ansvar. Själv jobbar jag inom socialtjänsten med hemlösa/missbrukare och är således i högsta grad delaktig i att förmedla de resurserna till behövande. Men om någon ber mig om pengar på stan, så skulle det inte falla mig in att neka dem och tänka/säga att det där borde samhället (=jag och kollegorna på arbetstid) ta hand om. Jag tycker att det är en feg ståndpunkt.
Som privatperson och medmänniska delar jag med mig när jag tycker att jag kan. Det är enkelt: du ber mig om pengar, jag har pengar som jag tycker jag kan avvara = jag ger dig lite pengar. Sen är dom dina och du gör vad fan du vill med dem, jag skulle aldrig ifrågasätta det. Det tycker jag är respekt. Eller så tycker jag inte att jag kan avvara pengar just då, så jag säger nej, tyvärr, inte idag. I vissa sammanhang, om nån står utanför mataffären och ber om pengar, så brukar jag fråga om de vill att jag ska köpa nåt till dem i affären.
Menar du, Erikaste, att eftersom samhället inte tar tillräckligt bra hand om sina svagaste medborgare så tänker du som privatperson protestera mot de dåliga omhändertagandet genom att inte heller hjälpa dem? Hur får du ihop det, som medmänniska och medborgare? Kan du se dem i ögonen och säga nej, du, nån annan borde hjälpa dig, jag gör det av princip inte?
Sen är det också så, att en stor del av dem som tigger pengar använder dem till alkohol och droger. Den kostnaden sponsrar inte staten och kommer aldrig att göra, så även om personen ifråga har boende och har fått pengar till mat så kommer alla deras pengar alltid gå till droger och de kommer altid att behöva mer pengar. För att finansiera sitt missbruk måste man antingen begå brott, prostituera sig eller tigga. Jag anser att det är bättre för individen och bättre för samhället att pengarna fås in genom tiggeri än genom de två förstnämnda. Och naturligtvis ska människan få samhällets hjälp med att sluta missbruka när hon är redo för det. Jag tror på skadelindring och medmänsklighet. Även som privatperson.
Jag är helt inne på din linje, kirsten. Däremot tror jag inte Erika menar att hon uttryckligen säger detta till de som tigger. Och jag förstår hennes ståndpunkt. Fast jag kan nog också känna att man kanske leker lite mini-stat, eftersom staten i sig faktiskt inte bryr sig om ifall man inte ger pengar till en enskild individ.
Jag gissar också att Erika knappast säger det rent ut. Och det gör det bara konstigare, i mina ögon. Kan man inte stå för det öga mot öga med den berörda individen så är det ett tecken på att argumentet inte håller, menar jag. Öga mot öga med en medmänniska i nöd så är vi just medmänniskor, inte representanter för ideologier.
Jag har hört det här ”statens ansvar”-argumentet många gånger förut och jag har aldrig fått nån bra förklaring på hur det medmänskliga ansvaret påverkar/utesluter/förhindrar det gemensamma samhälleliga ansvaret. Jag anser att det inte har någon koppling alls utan att det argumentet antingen är ett fegt svepskäl eller ogenomtänkt.
Det här är inget illa menat mot Erika personligen, förstås, utan handlar bara om just det argumentet.
”Öga mot öga med en medmänniska i nöd så är vi just medmänniskor, inte representanter för ideologier.” Jag håller helt med. Det är väldigt skilda saker.
Well, har faktiskt inte tänkt igenom det hela så in i detalj men det är min spontana tanke. Att jag inte ger människor som tigger några pengar beror på att jag aldrig har kontanter så jag behöver liksom inte välja.
Men nej jag tycker inte man är en dålig människa för att man inte ger tiggande människor pengar. Människor som delar ut lappar på sätena om sina leukemisjuka barn osv osv. Varav de flesta faktiskt ljuger. Ärligt talat.
Ljuger gör det kanske, men de lägger ju ut lappar av en anledning. En med inkomst skulle troligtvis inte göra det.
När jag hade jobb och bodde inne i Stockholm brukade jag alltid ge pengar.
Särskilt till den där blonda kvinnan som brukar vara på Centralen.
Första gången hon bad mig om pengar ursäktade hon sig och drog sin livshistoria, hon hade två barn och bla bla bla. Då kände jag mig dum. Hon behöver liksom inte förklara sig.
Nuförtiden har jag inga pengar att ge men å andra sidan bor jag i ett område utan tiggare så det är ju inget jag går omkring och funderar på.
De som lägger lappar på tunnelbanan ger jag aldrig pengar eftersom det är en organiserad form av tiggeri som sköts av någon högre upp, pengarna tillfaller liksom inte den man ger. Dessutom har jag läst att den ”tiggeriverksamheten” även sysslar med sexhandel av kvinnor. Ibland när jag ser kvinnor ur det ”gänget” gå omkring och tigga med ett barn på höften har jag lust att ringa socialen. Det skulle man väl ha gjort om barnet var svenskt? ( Nu blir nog Kirsten arg )
Det med tunnelbaneverksamheten hade jag ingen aning om. Jag har nog aldrig givit lappläggarna pengar heller. Vetskapen om det kommer jag inte heller ge pengar till dem. Men det är den enda kategorin isåfall.
För om det är så, (tänk om det inte är så) så är det ändå inte en pik till staten att säga ta ert ansvar. Då är det att inte mata den hallick som utnyttjar folk i beroendeställning.
Men jag tycker alltså fortfarande att den person som uttryckligen kommer fram och ber mig om pengar har med den enskilda personen att göra. Alltså kommer jag fortsätta ge pengar, om jag har, till den som ber mig. Ville bara klargöra det.
Hehe, Kirsten blir inte arg, Kirsten tycker också att man ska rapportera till socialen när man ser minderåriga som deltar i tiggeri, även om de är med som accessoarer så att säga. Det är otillbörligt utnyttjande av barn. Absolut inte ok – helt oavsett nationalitet! Det är omöjligt för socialen att komma i kontakt med dessa barn om inte folk anmäler så man kan åka ut direkt. Sen är det tyvärr inte alla städer och stadsdelar som har den beredskapen och det är ju för jävligt.
Jag brukar ytterst sällan/aldrig ge pengar till lappverksamheten. Tänkte faktiskt inte alls på det när jag skrev tidigare inlägg.
…ger alltså inte till lappverksamheten just av den anledningen som beskrivs av A, det är (ofta) organiserad verksamhet där pengarna inte alls tillfaller individen.
det är uppfattat kurry!
okej Kirsten, det är bra att veta att ni också ser allvarligt på det där med tiggeribarn på höften
bra att du inte är arg också =)