Jag håller med om det här. Jag håller faktiskt med om vartenda ord. För ett tag satt jag och filade på ett inlägg om prostitution och var jag står, men det gick sådär. Jag håller så fullständigt med om att det är korkat att sätta offerstämpel på precis alla horor. Det är dessutom att rikta ljuset åt fel håll, i alla fall när det kommer till sexköpslagen. Jag vill inte att den ska hävas. Någon gång nästa år ska regeringens undersökning om vad sexköpslagen tillfört, vara färdig. Då ska det bestämmas om man ska ändra straffskalorna eller om den möjligvis ska hivas helt och hållet. Jag är helt emot att den ska hävas, eftersom den är till för de som faktiskt tvingats in i prostitution. För den kategorin finns. Men alla har inte tvingats in i det.
Och då kan man därmed inte kalla all prostitition för våldtäkt. För det är fel och det är nedlåtande. Isabella Lund är inget offer. Men det är heller inte för henne sexköpslagen är till. Jag är emot sexköp i den bemärkelsen att jag hatar på vilket sätt rätten att köpa någon, en kvinna, blir påtaglig. Jag vill inte att man ska ha den rätten. Men jag tycker inte att all sexköp är lika med våldtäkt.
Anna Svensson skriver om våldtäkt och våldtäktsoffren ”Att försöka göra identitet av en händelse är enögt.” Det är så väldigt sant, då alla ska ha en åsikt om våldtäktsoffer. Med betoning på offer. Har man blivit våldtagen ska man känna på ett visst sätt och gör man inte det så är det vårt fel. När man underblåser tänket att våldtäkt är lika med att ta någons identitet och göra denna till en VÅLDTAGEN, förstår jag varför kvinnors sexualitet anses vara hela hennes identitet. Och då förstår jag varför föreställningen om horan och madonnan fortfarande identifierar kvinnor. Jag kan säga så här: jag blir hellre våldtagen än mördad. Mitt liv är mitt liv. En händelse får vara fruktansvärd, men den tar inte min identitet. Den reducerar inte mig till en våldtagen. På samma sätt som att ett rån inte gör mig till ett rånoffer. Man får vara ett offer, man får må fruktansvärt. Men någon annan får aldrig tillskriva en något sådant.
Men Svensson publicerar också en kommentar i hennes inlägg om att våldtäkt aldrig heller får ses som en bagatell. Och det håller jag såklart med om. Men en kvinna måste få säga att en våldtäkt inte påverkade henne så mycket – utan att bli misstrodd, skuldbelagd eller nedtystad. Och framför allt utan att anses ”känna fel”. Här ger jag en tydlig vink till Katrine Kielos värdelösa bok Våldtäkt och romantik där hon hittar på att hon blivit våldtagen och hur hon då känner sig. Att prata om våldtäkt innebär inte att komma med mallar och föreställningar. En debatt ska inte behöva överröstas av en elit som tycker sig ha tolkningsföreträde, för att 68-vågens problemformuleringar och ideal anses vara de rätta. (inget fel i 68-vågen, men jag hävdar bestämt att om man använder sig av samma argument i 4o år, förlorar de till slut sitt värde.)
Den som inte håller med om det här får gärna kommentera. Kan jag inte komma med motargument, betyder det att jag inte är färdig med mina omvärderingar.
Hupp, så var man här igen. :)
Just sexköpslagen tycker jag väldigt illa om. I mina ögon är det en morallag som bara syftar till att etablera och tvinga människor att följa den av staten fastställda normen.
Tar man bort allt som har med tvång att göra (och som borde betecknas som våldtäkt, sexuellt utnyttjande, etc) så finns det inte så mycket kvar av lagen.
Man skulle kunna hävda att lagen är till för att skydda statistiska liv från att komma till skada (så som vägverket gör för att bestämma hastighetsbegränsningar och samma tanke som motiverar förekomsten av Systembolaget och spelmonopolet). Men gör man det så kommer ju genast frågan om varför man inte istället inför ett statligt sexmonopol. I så fall skulle man ju kunna tjäna pengar till statskassan och säkerställa personalens välbefinnande. Men det kommer inte att ske under den närmsta tiden just eftersom det så flagrant bryter mot dagens normer och uppfattning om vad som är moraliskt försvarbart.
Så enligt mig skall lagen hävas. Torskar som är våldtäktsmän skall åtalas för våldtäkt, hallikar som tvingar personer att utföra sexuella tjänster skall åtalas för frihetsberövande, mm. Människor skall straffas för handlingar som skadar andra människor men aldrig för bristande förmåga att följa normer.
Hupp, vad skoj Arvid :)
Vad menar du med statligt sexmonopol?
Jag tror att det finns väldigt många som gett sig in i prostitution av en slump, eller ofrivilligt och har svårt att komma ur det. Att häva sexköpslagen skulle vara att trampa över dem. Jag tycker att rätten att få köpa sex helt enkelt får stå tillbaka för rätten till sin egen kropp. Här talar jag om ofrivilligt prostituerade. Unga tjejer speciellt. Om man skulle häva den, skulle det fullkomligt explodera och jag tror man skulle glömma bort de fina argumenten om var människa har rätt att göra vad hon vill. Torskarna skulle bli så jävla glada att de äntligen fick sin ”rättighet”.
Dessutom anser jag, som jag skrev tidigare att jag har så svårt för synen att man ska ha rätt att köpa någon annans kropp.
Sen har jag inga problem med exempelvis isabella lund, hon får göra vad hon vill. Att hon känner sig stigmatierad, eller överkörd kan jag håla med om handlar om denna offermentalitet. Men å andra sidan har hon också ett val att välja ett annat jobb. Det har inte alla.
Jag skall föröka svara efter bästa förmåga. Men det är ett känsligt ämne så om jag uttrycker mig oklart hoppas jag att du tolkar mig med välvilja.
Med sexmonopol menar jag helt enkelt statliga bordeller och bastuklubbar av olika slag.
Och jag vill inte ge någon rätt att köpa någon annans kropp. Men jag vill att det skall vara upp till var och en att bestämma vem man vill dela säng med (och det måste vara ömsesidigt). Visst är detta bara vackra ord, men det är å andra sidan även det nuvarande förbudet. Torskarna har på intet sätt försvunnit sedan lagen kom till (precis som prostitution aldrig försvunnit trots flera tusen år av förbudsiver).
Jag menar att det är bättre att fokusera insatserna på att hjälpa dem som har det svårt istället för att motarbeta hela företeelsen. Det senare är nämligen ett slag som inte går att vinna.
En av svårigheterna som jag upplever med att debattera detta är att det är svårt att föreställa sig hur alternativet skulle se ut. En sak är dock säker, hårt reglerade marknader ger också upphov till en grövre kriminallitet.
Med totalt förbud (som man ändå får säga är det som råder) så drar den svarta marknaden till sig både brutala och socialt missanpassade människor (gäller för såväl torskar som hallikar och prostituerade, även om det inte är en korrekt beskrivning av alla i branschen).
Luckrar man upp reglerna försvinner ofta de värsta kriminella elementen. Tex består spritsmugglare idag främst av lastbilschaffisar som satt i system att dryga ut lönen snarare än av organiserade ligor. Släpper man marknaden fri (förutom skatter och andra administrativa åtaganden) så kommer de som begår lag- och regelbrotten först och främst bestå av vanliga människor som mycket sällan tar till våld eller hot. Tex svart städhjälp eller svartbyggare.
Sett ur det perspektivet så borde det bästa vara att släppa prostitutionen helt fri. Låta prostituerade bilda fackföreningar, betala skatt, ge dem tillgång till företagsvård, mm.
Dessvärre är prostitution inte en bransch vilken som helst. Yrket är så stigmatiserat att det inte är svårt att föreställa sig att det skulle bli en stor brist på frivillig inhemsk arbetskraft. En brist som mycket väl skulle kunna fyllas av tvångsförvärvade sexarbetare, inhemsk eller importerad från fattigare länder.
Samtidigt skulle stigmatiseringen säkerligen avta med tiden. Idag är det ju tex mycket ovanligt att människor i samboförhållanden blir utfrysta ur samhället. Något som däremot var legio för några generationer sedan. Skulle dagens sociala brännmärkning av prostituerade försvinna så tror jag att de prostituerade generellt skulle må bättre.
Vilken modell av regelverk som skulle skapa minst lidande vet jag inte, men jag är ganska så säker på att dagens modell, en svart marknad med liten statlig insyn, skapar problem för dem som jobbar inom branschen. Och något som jag tycker ofta glöms bort i debatten är just det att om vi bibehålla dagens lagstiftning så accepterar vi också de förhållanden som nu råder. Vad jag skulle vilja se skulle vara att fler ekonomer och samhällsvetare utredde frågan ur ett rent marknadsekonomiskt perspektiv. Befria debatten från känsloargument och hitta en modell som tvingar ner den kriminella verksamheten till ett minimum och samtidigt ger maximalt hälsoskydd och insyn i den legala könshandeln (ja jag vet, det låter helt bisarrt med legal könshandel, men att det känns fel betyder inte att det är av ondo).
Jag tror helt enkelt att det går att göra en bättre avvägning. För mig spelar det ingen roll om antalet prostituerade ökar, så länge som de som är tvingade in i yrket minskar.
(Vad torskarna vill eller inte vill ger jag för övrigt blanka f-n i.)
Du har bra argument (skit också) så jag till stor del håller med om. Problemet är ju att frågan är både känslig och känslomässig.
Droger är också olagligt, men har alltid funnits. Jag ser helt enkelt inte att argumentet för att prositution finns i allra högsta grad, och att det alltid funnits. Som du säger, vet vi inte hur det skulle se ut om vi släppte sexköpslagen. Jag ser en framtid med kvinnor som alltmer anses vara objekt, hur sexköpare kommer skaffa sig det där övertaget och försprånget IGEN, över unga tjejer.
Jag tror att vid en legalisering skulle prostituerade nätverka sig, absolut. Men jag tror att en grövre nätverkande kan ske hos sexköparna och skapa en -då- ack så laglig handel med tjejer som inte fattar vad de ger sig in i. Sexköpslagen statementar i alla fall att det är något fel.
Sen undrar jag varför detta stigmatiserandet om hororna är så i total motsats till torskarnas. Det är ju inte olagligt att sälja sex, för vem för vi debatten? Prostituerades rätt till att sälja sex eller sexköpares rätt till att köpa sex? Vart väger vågskålen över? Efterfrågan skapar ju marknad, men i den här debatten låter det som att det är tvärtom. Vart är alla torskarna i den här debatten? Isabella Lund vågar inte visa sig utan mask i tv, men hon medverkar och debatterar ändå, tots att klimatet ser ut som det gör. Varför gör inte en sexköpare samma sak? Torskar och horor ligger ungefär lika i fråga om stigmatiserade. Om man så gärna vill ha sin rätt, våga stå för att du vill köpa sex!
Men sen fattar jag vad du menar med fördelar/nackdelar och avvägningarna för och emot.
Oj, nu gav du mig massor att tänka på. Det måste bli ett långt inlägg som svar (egentligen lite för långt för denna typ av forum). Jag ställer upp svaret i punktform för att det skall bli lättare att läsa (och för mig att reda ut tankarna).
1) Drogmissbruk och prostitution har flera beröringspunkter, inte minst hur de uppfattas i det allmänna rättsmedvetandet (det är väl det kristna arvet som spökar). Men egentligen är det fenomen som jag tror måste bekämpas med helt olika metoder. Drogmissbruk finns i alla samhällsklasser och bryr sig inte om kön eller ålder. Att få en person att bryta sitt missbruk handlar lika mycket om medicinsk behandling som om att bryta vanor hos den enskilde individen. Prostitution är snarare ett strukturproblem där kultur, lagstiftning och vårt sätt att organisera samhället kommer att påverka vilka som drabbas och i hur stor omfattning detta sker. Våra samhälliga stödfunktioner för tvångsrekryterade sexarbetare respektive drogmissbrukare måste organiseras på olika sätt för att ge optimalt resultat. Men i inget av fallen tror jag att totalt förbud är den bästa lösningen.
2) Att kvinnors ställning som sexobjekt skulle stärkas i framtiden tror jag faktiskt inte, i vart fall inte i detta land. Så länge som kvinnor har samma möjligheter till utbildning och själva kan välja sitt yrke kommer de per automatik nöta ner de stereotypa föreställningarna om hur kvinnor respektive män skall vara. Jag tror att sexköpslagen befäster bilden av horan som en socialt utsatt kvinna oförmögen att ta sig ur sin egen situation. Detta är inte unikt för Sverige eller prostituerade, i utpräglade klassamhällen tillskrivs olika sociala grupper och yrkeskategorier alltid distinkta personlighetsdrag och egenskaper. Det kan vara allt från att judar är snåla till att bönder är dumma. Kvinnans roll som sexobjekt och förförerska är starkare i kulturer där kvinnors valmöjligheter är starkt begränsade.
Jag tror att en legalisering även skulle leda till att fler prostituerade män skulle träda fram ur skuggorna, något som ganska snabbt skulle ställa de gamla fördomarna på huvudet. Dessutom är det väl troligt att många prostituerade skulle jobba under tex studietiden och senare gå vidare till andra yrken, något som jag också tror skulle bidra till att förändra synen på dem som arbetar som prostituerade.
3) Att sexköpare inte visar sig öppet tror jag helt enkelt beror på att de är än mer stigmatiserade än vad de prostituerade är. De prostituerade kan antingen iklä sig offerrollen eller vara rebellen som kämpar mot systemet. Torsken har dock inga sympatier att hämta och vet att grannar och bekanta skulle reagera med avsky. I Sverige är det överhuvudtaget en dålig idé att som man associeras med sexuellt begär och lust, vilket många porrklubbsbesökande politiker har fått erfara.
Det enda exemplen jag på rak arm kan komma på där torskar har trätt fram rör gravt handikappade män med väldigt modesta önskemål (typ att de någon gång i sitt liv skall få uppleva en kvinnas ömma beröring). Och jag tror det är i detta vi hittar den andra orsaken till att torskar inte framträder i TV (den första och största anledningen är att de begår ett brott). Det är omanligt att köpa sex. Idealmannen är Don Joan, han har visserligen många sexuella kontakter men det är kvinnorna som kommer till honom och fokus ligger på deras njutning, ett nutida exempel är Mikael Blomkvist, hjälten i Millenniumserien. Bilden av sexköparen är i det närmaste den motsatta, det är en dum, ful och äcklig individ som kompensera sina frånstötande tillkortakommanden med pengar.
4) Att det skulle skapas starkare nätverk av sexköpare tror jag du har helt rätt i. Frågan är bara hur de skulle använda dessa nätverk. En legalisering skulle säkerligen öka kundunderlaget. Både män och kvinnor som idag inte vill bryta mot lagen skulle säkert kunna tänka sig att anlita prostituerade om det var tillåtet. Och en ökad könshandel medför helt klart risken att även öka antalet personer som far illa i hanteringen. Samtidigt finns det en chans att torskar som idag köper tjejer som kommit in i branschen på ett tvivelaktigt sätt egentligen hellre skulle vilja gå till en seriös sexarbetare av Isabellas kaliber.
Jag tror att dagens system gynnar de torskar som har mer eller mindre sadistiska tendenser. Personer som faktiskt njuter av att de har tagit makten över en annan människas hela liv kan gömma sig i nätverk där det stora flertalet ”bara” är intresserade av den sexuella akten.
Jag gissar att nätverken bland sexköpare skulle specialisera sig mer på en legal marknad. De som idag har gemensamt att de är ”partners i crime” skulle istället hitta personer med liknade intressen. Min förhoppning är att en sådan utveckling också skulle öka chansen att upptäcka missförhållanden. Kanske är jag naiv men sexköpare är ju också människor och tar man bort hotet om åtal borde det kunna leda till en ökad benägenhet att ingripa om man upptäcker att någon utnyttjas.
Men jag förstår och delar dina farhågor. Jag skräms när jag tänker på risken för att en legalisering skulle kunna utnyttjas av personer som helt saknar skrupler.
5) Angående vems rätt vi debatterar så anser jag att man måste välja en princip med en målbild och sedan utarbeta en modell som verkar så att man kommer så nära målet som det bara går. Människors rätt att bestämma över sitt eget liv (och rätt att slippa övergrepp) är endast ett mål i sig om man har en liberal (eller liberalfeministisk) agenda. Är man socialist så är det snarare rättvisa och jämställdhet man bör fokusera på (rättighet delas därefter ut så de ger önskat resultat).
Den socialistiska feministen dillemma i denna fråga torde utgöra frågan om hur man graderar lidande. Vad är värst, ett system där få kvinnor utnyttjas systematiskt (nuläget), eller ett system där många kvinnor delar på bördan? Som framgick i citaten av Anna har den rådande uppfattningen länge varit att en våldtagen kvinna är märkt för livet. Med denna utgångspunkt är det inte så konstigt att dagens lagstiftning också försöker hålla nere antalet prostituerade i absoluta tal. Har man en gång varit prostituerad är man ändå evigt förtappad (det går ju för övrigt hand i hand med den konservativa/kristna uppfattningen). Men har man en större tilltro till våldtäktsoffrets (eller den prostituerades) möjlighet att återhämta sig efter ett övergrepp öppnar sig en möjlighet att närma sig den liberala lösningen. Kanske är det bättre med tio frivilligt prostituerade än med en sexslav.
Det är allt jag hinner skriva för den här gången. Det blev kanske lite för spretigt, jag skall bättra mig till nästa gång. ;)
”Det är allt jag hinner skriva för den här gången”. Det var trots allt en hel del :) Återkommer.
Fast nu har jag läst din kommentar ett par gånger och inser att jag inte har så mycket att säga. Du resonerar dig igenom frågeställningarna på ett genomtänkt sätt och jag inser att jag inte tänkt så mycket längre än: Jag vill inte att kvinnor ska bli objekt.
”Har man en gång varit prostituerad är man ändå evigt förtappad (det går ju för övrigt hand i hand med den konservativa/kristna uppfattningen).” Det har du rätt i.
Å andra sidan är jag fortfarande emot att sexköpslagen ska rivas upp, men jag inser att jag måste fila på mina argument för att behålla den uppfattningen ;)
En fråga. En del vill sätta esxköpslagen på export och flera europiska länder är intresserade för om sexköpslagen ”gjort nån verkan” i Sverige. Tror du att vissa andra länder skulle ha större behov av en sexköpslag modell Sverige, än vi?
Ja, det tror jag. Utan att vara alltför insatt skulle jag tro att det finns flera länder ute i Europa som har ett behov av att bli påminda om att statens uppgift är att värna de människor som blir utnyttjade av andra. Att kasta folk i fängelset för att de inte följer normen är utslag av majoritetens diktatur och djupt odemokratiskt (speciellt om den man kastar i fängelset har tvingats bli tex prostituerad).
Men självkart finns det länder som redan har ett gott skydd för sina medborgare, där minoriteter och oliktänkare redan i dagsläget har frihet att leva det liv de önskar (ingen nämnd, ingen glömd). I dessa länder skulle den svenska lagen istället kunna vara ett steg bakåt. Nationalister och främlingsfientliga grupperingar är ju på frammarsch i många länder. Förbjuder man torskar i den kvinnliga frihetens namn kanske man förbjuder slöjor eller homosexuella nästa gång.
Simma lugnt
/Arvid