Jag är extremt känslig på en punkt. Jag hatar att få negativ kritik. Så. Nu har jag sagt det. Jag tror det har att göra med att jag kräver mer integritet än många andra, jag vill ha en liten bubbla runt omkring mig som är min alldeles egna atmosfär och som ingen, ingen får kränka eller ens komma åt.
Fast jag måste förtydliga det. Det handlar inte om att jag inte tål att någon inte tycker som jag, eller att någon inte får kritisera exempelvis min blogg. Det handlar om det där översitteriet som reducerar mig till något mindre värt. Vem gör inte det, säger ni nu. Det är därför jag ska dra upp ett exempel på min extrema känslighet. I fredags hade vi deadline klockan 17 på ett referat vi skulle skriva från en föreläsning. Jag satt i flera timmar för att få ihop en duglig notis som bara fick ha 750 tecken. Klockan 16 var jag äntligen nöjd och lade upp mitt referat på skolans kurswebb. Klockan 22 på fredagskvällen upptäckte jag till min fasa att jag lagt upp referatet i helt fel inlämningslåda. Jag mejlade min examinator snabbt, någon jag inte träffat än, och berättade om mitt misstag. Jag skickade med referatet i mailet och frågade om detta skulle innebär restuppgift för mig, eller om det var ok ändå.
Idag fick jag svar om att det inte var ok, men att hon lagt upp det ändå för att det var första gången. Men nästa gång skulle jag bli underkänd och att hon nu inte skulle hinna med att läsa mitt referat. Jag skulle alltså inte få samma genomgående kommentarer som alla andra på den personliga genomgången imorgon.
Fair enough kanske. Jag gjorde ju fel. Det var mitt fel. Men jag blev lite sur ändå. Mest för att jag faktiskt är en nitisk och duktig student. Jag vill alltid göra rätt för mig och jag vill ligga bra till. Jag vet att jag är sån. Mejlet jag fick tillbaka tyder på att jag inte ligger bra till, att jag är en typisk slarvig student. Med betoning på student. Som man kan säga lite vad man vill till. Innerst inne hade jag säkert hoppats på ett glatt mejl tillbaka som försäkrade att det var ok för den här gången, alla kan vi göra misstag. Så imorgon är det upp till mig att visa mig från min allra bästa sida. Trots att det sitter en liten sårad jävel på min axel som säger att vi alla måste få göra misstag, att jag är en vuxen människa och att jag faktiskt är en exemplarisk student, vem är du att misstro mig?
Jag tror jag måste lära mig att tackla motgångar.
Huvuddelen av det som du skriver i det sista stycket är väl en produkt av dina egna fantasier – och behöver inte ha ett dugg med sanningen att göra.
Se vidare – Åsa Nilsonne, Eckart Tolle och Byron Katie
Lycka till…även
Exakt. Det är precis så det är, jag förvanskar, överanalyserar och planerar in försvarstal. Jag är tamejtusan en dramaqueen.
dessa deadlines… jag tror lärare reagerar sådär för att de från början vill pränta in att det är så oerhört viktigt att inte missa deadline. och det är det ju. när man jobbar. i skolan är det lite skitsamma, och om hon skulle vilja hade hon nog hunnit läsa 750 ord till. speciellt med tanke på att det var första gången och att du faktiskt inte ens var sen. ta inte åt dig, du vet ju att du inte gjort något allvarligt fel. tala om för läraren att alla kan göra misstag och att du tycker att hennes reaktion var överdriven.
Jag tror också att det är så, att de vill få in att det är viktigt att göra rätt från början och få in saker i tid.
Sen vet jag inte om jag vågar säga något heller, hon tog sig ju tid att skriva ett mejl tillbaka och förklara. Dock kommer kanske surheten ta överhand om hon drar upp det igen. Men jag har inte bestämt mig för om det är befogat eller inte…
Ahh, dessa ljuvliga deadlines.
Jag älskar det där svischande ljudet som uppstår när man passerar dem:
Oj, vad var det?
Jaså, det var bara ännu en deadline
Nu är den historia, och det kommer fler jag kan missa.
Jag är bra på att VARA i tid, men desto sämre på att bli FÄRDIG med saker och ting i tid.
Det är kanske inte roligt att vara känslig för kritik, men å andra sidan lär det innebära att du i möjligaste mån ser till att undvika situationer som innebär att det är befogat att kritisera dig.
Jag är inte lika känslig, och det innebär att jag missat fler deadlines än vad jag hållit.
Okej, inte riktigt, men nästan.
Jag skulle kanske behöva ta åt mig lite mer, och du lite mindre…
Ta det inte personligt, varken lärarens mail eller vad jag ska skriva alldeles strax.
Kanske kan du se det här som en del av utbildningen? hur du hantera dina egna känslor för att du gjort lite ”fel” inför en deadline.
Det kommer att komma många sådana, inte många fel
men måååånga deadlines med all den stressen det innebär.
Själv hade jag en redaktör (och det var under en praktik inte ens ett jobb) som bara skrek åt mig rakt ut när jag gjort nåt fel,
det gjorde inte bara ont i öronen ska jag säga.
Man får vänja sig vid det mesta.
Lokesson: Läraren sa till mig idag att anledninen till att vi måste göra rätt vad gäller att lämna uppgift i rätt låda är för deras skull, det blir så mycket merarbete. Och allt det där förstod jag ju. Det blev verkligen ett avskräckande nu. Det är bättre att prata med någon personligen, man ser nyanserna i tonfallet då. Allt är glömt och förlåtet och troligen beror det lite på att jag fick bra respons på mitt referat :)
Lalanda: Så här efteråt kan jag ju säga lite snusförnuftigt att det hela var en överreaktion från min sida. Vi får se hur mycket jag utvecklats till nästa gång då :) Någon som skriker åt en när man gör fel låter om min värsta mardröm.
Jag är LÄTT mer drama queen än du! Ska vi tävla om det =D
Hehe, ja bring it on :)
Det finns inte många som kan mäta sig med mina överanalyseringar :)
Nog känner jag igen det där alltid! Känslan av att någon petat där man är känslig. På ens oantastliga ambitioner.
Jag kan tex bli förnärmad då polisen stannar mig för ett utandningprov. Vad menar de med det?! JAG skulle ALDRIG köra med alkohol i kroppen!?
Viktoria: Ha ha, exakt!